“Nu får det fan hända något”

Par i bilder från bordtennisåret 2015.
Ett: En taggad Pär Gerell flyger till VM i Suzhou i april. I bagaget styrketräning och en begynnande storform. Känns det som. Och han kan det här med VM nu, tio år efter debuten i grannstaden Shanghai. Fem set senare är allt över. 188:e-rankade indiern Sathiyan Ghanasekaran har vunnit enkelt. Pär förstår att något är helt fel.
Två: Två andra står i och för sig högre upp. Men Pär står där, på prispallen. Som bronsmedaljör i EM-singeln. Hela karriären har han siktat hit. Och det är verkligen det roligaste, det största, han varit med om i sitt 33-åriga pingisliv. Medan den tyska nationalsången spelas ramlar grattis-sms:en in i telefonen. Inte ens sex månader har passerat sedan Suzhou.
Vad hände, var vände det?

• • •
– Ööh!
Sju vita pingisbollar viner genom förmiddagen. 14 racketar möter dem, 14 par skor rör sig över det tunga röda golvet. “Om pingis vore enkelt skulle det kallas fotboll” står det på en dörr. Så koncentrerad tystnad. Bara bruten av det där ständiga stönet. På småländska.
– Ööh!
Så låter det när pingisens herrlandslag ligger på femdagarsläger i Köping. Inte ens bordtennisen har mästerskap varje dag, nu är det träningsvardag. Förberedelser inför Swedish Open – Soc – som startar i dag, 14 mil österut i Stockholm. Där ska pingis-Sverige möta sig med de bästa. Här stönar vår bäste vidare.
När han själv började hänga med landslaget försökte han alltid titta på de stora. På hur J-O och Jörgen gjorde. Tränade Waldner och Persson annorlunda? Nu är det Pär Gerell som hörs. Nu är han tvungen att föregå med gott exempel. Förbundskaptenen Marcus Sjöberg, en gång i Frej Växjö, berättar att “PG” ofta nöter lite extra numera. Han kör några backhands till (då låter han inte, bara på forehand). När träningen är över plockar Pär upp några bananer ur väskan, och uppmanar sedan alla om att gå in på Instagram och gilla pingislandslagets bild.

Efter två timmar vid pingisborden väntar gymmet. Dess ena vägg är smyckad i OS-tema, Stockholm 1912. En påminnelse om historien, om målet. Mellan lyften försöker Pär och dubbelpartnern Jon Persson reda ut när Bordtennisförbundets anläggning i Köping egentligen öppnade. De kommer fram till 2002 (“Göran Persson klippte bandet”). Jon hade precis börjat gymnasiet här då. Pär var redan pingisproffs, om än på blygsam nivå.
Vi går bort till hotellet, i en mindre inspirerande del av Köping. Vi pratar om moderklubben Dänningelanda, och om den förbättrade franska ligan där Pärs ASTT Chartres fått fler utmanare. Över pyttipanna-lunchen räknar Pär ut att han varit på ett 50-tal Köping-läger. Över kaffet berättar han att han tog grönt golf-kort i somras, hann ner till 27 i handicap.
– Och nästa sommar så… Eller, nästa sommar blir det förhoppningsvis inte så många rundor.

• • •
Nej, sommaren 2016 blir ingen semester. Utan ett tredje försök att göra OS-avtryck.
Det såg inte ut så efter London. Pär Gerell – som fallit i första singelomgången, och i lagtävlingen tappat ledningen mot tyskstjärnan Dimitrij Ovtcharov – hade problem med både höft och motivation. Han dalade till plats 100 på rankingen, och petades ur det svenska OS-laget.
2013 flyttade Pär till en ny träningsgrupp i Halmstad, satsade så småningom mer på styrketräningen. I Suzhou-VM skulle det stora lyftet komma. I stället ny besvikelse. I somras nötte han ännu hårdare. Mer detaljerat. Han försökte äntligen göra något åt den där backhanden folk alltid tjatat om. I augusti skulle förbundsledningen nominera en svensk till prestigetävlingen World Cup – i Halmstad. Kristian Karlsson fick platsen, trots Pärs högre ranking.
– Det blev en extra morot. Folk tyckte väl att jag började bli gammal. Jag bestämde mig, “nu får det fan hända något”.

Czech Open, under augustis sista dagar, blev första testet. I singel avancerade Pär till åttondelen, där han stötte på franske defensivspecialisten Adrien Mattenet. Matchen stod minst sagt och vägde – 9–9 i skiljeset – när Pär servade. När Mattenet till slut slog i nät hade duellen pågått i 96 sekunder. Bollen hade passerat nät 92 gånger. Pär blev en nätkändis. Ett klickmonster.
Och en rankingraket. Kvartsfinal i singel, slutseger i dubbel, plötsligt var allt positivt inför EM i Jekaterinburg. Där försvann det svenska laget för tidigt, Gerell/Persson åkte i dubbelkvarten. I singeln höll VM-debaclet på att upprepa sig. Men den här gången höll Pär sig lugn när det krisade i inledningsomgången. 13–11 i sjunde set mot en anonym holländare. Av bara farten fortsatte Pär till semifinalen. Där han var några få bollar från att slå världsnian Marcos Freitas.
– Tidigare har jag vunnit mycket på min serve, på EM spelade jag däremot ut flera motståndare. Backhanden har alltid varit… Nu blev den det vinnande slaget i många matcher. I semifinalen kunde Freitas inte låsa fast mig på backhand-sidan som tidigare. Han erkände efteråt att jag lika gärna kunde ha vunnit.
– Redan förra säsongen kändes det som att jag var på rätt väg, men sedan blev det alltid något stopp. Jag fick aldrig något flow. Å andra sidan, kanske är det styrketräningen jag körde då som betalar sig nu. Pusselbitarna har fallit på plats.

Fler bitar behövs inför Rio. Kval-förutsättningarna är som vanligt hopplösa att reda ut, förbundet försöker som bäst. Men klart är att det svenska laget (just nu rankat nia) borde vara relativt klart. Och att 35:e-rankade Pär borde ligga bra till, även vid en miss i april månads OS-kval.
Trots – eller kanske tack vare – att han fyller 34 i juni.
– Jag har alltid varit lite sen i utvecklingen… Jag har nog aldrig varit snabbare eller starkare än jag är nu. Och jag har alltid haft svagheter att jobba på, alltid känt att det funnits en växel till.
Finns det ytterligare en?
– Det är ju målet till OS. Jag vill till exempel förbättra returspelet. Många öppnar upp med en överskruvsretur efter serven. Den kan jag inte riktigt ännu.
Det har också handlat om att lära sig pingis-psykologin.
– Farligast är det när du slappnar av. Bäst är att vara lite nervös – när du måste gå på toa några gånger extra inför en match. Nu har jag några knep för att komma in i rätt zon. Är jag för avslappnad försöker jag trycka ned mig själv. Är jag för nervös tänker jag “äh, det är bara en match”.
Efter Suzhou-VM, när han tvivlade som mest, övervägde Pär att skaffa en mental coach. Han funderar fortfarande.
– Kanske är det bättre att prata med någon gammal pingisspelare. Som Jörgen, som också bor i Halmstad. Han och J-O lyckades ju rätt bra när det gällde.

• • •
Jo, Sverige har ju en pingishistoria som låter som en saga. Och en samtid där herrlandslaget börjat hitta tillbaka.
Den avslutande bilden av bordtennisåret 2015 blir Soc i Eriksdalshallen. En traditionstyngd tävling som åter samlar världseliten, med kineserna och damernas världsetta Liu Shiwen och herrarnas tvåa Xu Xin i spetsen.
Aningen längre ner på rankingen jagas Pär Gerell av två gånger Karlsson – Kristian och Mattias. Precis bakom väntar 18-årige Anton Källberg. På landslagslägren har kvaliteten höjts, det blir tufft om de tre OS-platserna (max två i singel).
Först dock Soc. Pärs mål är realistiska.
– Jag hoppas vara kvar till lördag, när det börjar komma lite folk. I så fall är jag i åttondelsfinal. Och så hoppas jag få lite go energi.
På vägen.
– Det här har ju varit min bästa pingishöst, kan jag bli ytterligare lite bättre till sommaren finns möjligheten att göra något bra i Rio.

Ur Smålandsposten den 11 november 2015.