Del 1: I väntan på jackpotten
TINGSRYD. Tingsrydtravet var den galna idén som blev verklighet. Sveriges – Nordeuropas! – enda milebana invigdes 2003. Åtta år senare går banan fortfarande runt. Men vägen till det stora målet blev längre än 1609 meter.
I begynnelsen fanns drömmen.
Och ”en jävla stenhög”.
2000-talets allra första månader. Tingsryd kommun konstaterar att invånarna blir färre, och efterlyser idéer för att vända trenden.
Amatörkusken Sven-Olof Karlborg är en som faktiskt flyttat till Tingsryd. Han ser att det finns gott om hästar där. Så varför inte bygga en travbana? Varför inte göra den 1 609 meter lång?
Idén är udda. Sedan 1970 har blott tre (blygsamma) travbanor byggts i Sverige. Ingen av de 32 befintliga banorna är längre än 1 000 meter. Milebanorna – med sina breda, snabba kurvor – är vanligast i USA.
Vid det första mötet sitter kommunalrådet Arne Karlsson (M) och oroar sig för hur han ska säga nej till Sven-Olof Karlborg på ett fint sätt. Under tiden sås ett frö. Varför inte?
Bengt Håkansson – bland annat beskriven som storbonde, bankordförande och LRF-höjdare – engageras. EU-pengar söks. Kommunfullmäktige säger ja. Tingvalla travsällskap bildas. Håkansson lyckas fixa fram de första sponsormiljonerna. Bygget får 25 miljoner i bidrag. Det första plogtaget tas i det tidigare öde vägskälet. Plogen fastnar i stenen. Det finns mer sten. Pengarna tar slut. Nya EU-bidrag söks. Ja igen.
Och så, klockan tolv den 27 juli 2003, står trav-Sveriges störste där med en sax i handen. 12 421 åskådare ser Stig H Johansson inviga Tingsrydtravet.
Som ska vara mer än en travbana. Förhoppningen är att den ska locka hästfolket till kommunen. Travfolket drömmer om V75-jackpot.
• • •
2011 har stenen blivit banbeläggning. Drömmarna är inte krossade. Men trängs med frustrationen.
Kommunalråd Karlsson tror i och för sig att satsningen lönat sig. Banan har kostat 62 miljoner kronor. Kommunen, EU och näringslivet har betalt var sin ungefär lika stor del. 2005 köpte Tingvalla Travsällskap banan av kommunen för 14 miljoner kronor. Den årliga avbetalningen täcks av ett kommunalt driftsbidrag.
– Vi vet att det har flyttat hit människor med ett hästintresse, säger Arne Karlsson.
– Banan kostar kommunen cirka 900 000 kronor årligen, och varje invånare är värd 48 000 kronor. Det skulle fordra ungefär 20 nya personer, en familj mer i varje socken (Tingsryd har sju sådana, Smp:s anm). Det är ju väldigt svårt att räkna på det, vi får aldrig något facit. Men jag tror att satsningen är ungefär hemma.
De professionella travtränarna är mer lätträknade. Tingsrydtravet bestämde sig från början för att inte erbjuda tränare egna stall på banan. Däremot hoppades man att tränarna skulle söka sig till kommunen. Håkan Danielsson fanns här när banan byggdes – och är kvar. Maria Rosenberg startade sin yrkesverksamhet i januari (mer om henne på nästa uppslag).
Meriterade Per Nordström flyttade till Tingsryd, från Jägersro i Malmö, i januari 2010. Planen var att köpa in unghästar till bolaget Tingsryd 1609, som i sin tur skulle sälja andelar. Den verksamheten rullar på. Men inte i Tingsryd. Efter bara ett år drog Per Nordström till Kalmar.
– Jag flyttade på grund av de dåliga träningsmöjligheterna. Framför allt är det skötseln av banan – de misshandlar den, säger han.
Droppen blev vinterns snötäcke över banan. Till skillnad från andra säsongsbanor försöker Tingsryd ha öppet även då.
– De äger inte ens ett plogblad i Tingsryd, och har inte heller någon saltspridare. När jag flyttade lovade man att banan skulle bli bättre. Men Tingsryd har inte pengarna, och inte kunskapen, säger Per Nordström.
Kan man få det?
– Inte med den här ledningen. Inte med den här banmästaren.
Banansvarige Stefan Carlsson:
– 2010 var ett jävla år när det gäller väderlek. Även de stora banorna har haft problem – Solvallas vd berättade att det kostade 200 000 kronor att göra i ordning deras bana till en V64-tävling.
– Per Nordström kände till förutsättningarna när han etablerade sig här. Han var nöjd med dem. Efter hand stegrades hans krav. Men det innefattade en ökad ekonomi, och den ekonomin finns inte. Och är du inte beredd att betala skälig ersättning finns det ännu mindre chans att få det att fungera …
Lotti Ekberg är tillförordnad vd för Tingsrydtravet, när Anne Engmann Sommer är föräldraledig.
– Tingsryd 1609:s koncept är lysande, så det är väldigt sorgligt att vi miste deras koppling till Tingsryd. Och ska vi utveckla banan är nog nästa steg att ha tränare på banan. Det var egentligen det vi önskade när Per kom hit. Sedan insåg vi att vi inte hade råd. Jag var med i styrelsen som tackade nej till att han etablerade sig här. Det var helt emot min övertygelse. Men plånboken talar.
– När det gäller personåsikterna kan jag säga ”okej, vi har inte skött banan till tusen varenda dag under vintern”. Alla här är inte lika utbildade. Men just Stefan är en klippa, säger Lotti Ekberg.
• • •
Proffstränarna är i alla fall två. Antalet V75-lopp i Tingsryd är och förblir noll.
Alla – precis alla – på Tingsrydtravet efterlyser dem. V75, travets elitserie, körs varje lördag. Där finns de stora spel- och publikintäkterna. En av de där kassakorna kunde väl Tingsryd få? Det skulle vara det slutgiltiga godkännandet från trav-Sverige.
Kriterierna för tävlingstilldelningen är många – publik, spel och så vidare. Styrelsen för ATG (Aktiebolaget Trav & Galopp) bestämmer fördelningen av tävlingsdagar, på rekommendation från Svensk Travsport. Dess sportchef Per Wetterholm ger dock negativa besked.
– Tingsryd har lite jobb kvar att göra innan man klarar av fler tävlingsdagar.
Vad tänker du på då?
– Anläggningen är inte riktigt färdig ännu, och prissummorna är fortfarande väldigt låga. Det gäller helt enkelt att visa att man har kapacitet att ta mer.Tingsryd har väldigt stora ambitioner, att köra V75. Men det finns många banor i kön, som kanske kommer före. Och de här tävlingsdagarna skapas ju inte ur intet, de måste flyttas från någon annan. Det handlar om att konkurrera sig till dem.
Bengt Håkansson var banans vd till 2009. Han erkänner att de första årens satsningar på storlopp var ”vårdslösa”. Utgifterna skenade.
– Det är inte min stil. Men vi fick ju banan bekant i hela landet.
– Allting här blev vad jag hade hoppats på. Jävligt bra blev det. Allting förutom travets centrala inställning till banan. Hästägare och kuskar, alla säger att vi måste köra V75 på en sådan här bana.
(Han överdriver inte, genom åren har travprofiler som Åke Svanstedt, Erik Adielsson och Hans G Lindskog hyllat mileovalen.)
Lotti Ekberg berättar om det planerade samgåendet med Kalmartravet. Det som var tänkt att uppgradera Tingsrydtravet till en åretruntbana. Och ge fler, och större, tävlingar. När så inte blev fallet las sammanslagningen på is.
– Vi jobbar vidare, och struntar i Svensk Travsport. Däremot kommer vi och Kalmar att ha en gemensam sportchef från och med den 1 augusti.
I fjol kom i snitt 1 415 åskådare till de sex tävlingsdagarna. I år har Tingsryd fått fem V5:or (tre går vid lunchtid – det ger mycket spel, men lite publik). Och en V64:a, nu på onsdag. Då hoppas Lotti Ekberg på 1 500 åskådare.
2010 gick Travsällskapet plus med 410 000 kronor. 2011 har man budgeterat ett underskott på 293 000 kronor. Bidragen från Svensk Travsport och ATG blir 276 000 kronor lägre.
– En negativ budget är en markering. Vill ni ha oss kvar?
Tror du att ATG och Svensk Travsport vill det?
– Jag tror det. Men jag tror inte att de vill betala något för det, eftersom det finns en sådan livskraft i Tingsryd att vi ändå fixar det förr eller senare, säger Lotti Ekberg.
• • •
Vi tar bilen från kansliet till domartornet. Tingsrydtravet är en oändlig anläggning. Projektet Hästriket, som i tre år drevs tillsammans med kommunen för att främja hästsporten, är avslutat. Men ATG:s veterinärklinik går utmärkt. I utbildningsstallet hänger ponnykuskarnas utrustning på prydliga led. Innanför den 25 meter breda travbanan finns utrymme för ponnyer och islandshästar, en hoppbana och en dressyrdito. I september blir det hästmarknad här. Även motorsporten får plats – Konga Mud Drivers har en 120-metersslinga för ”monsterracing”.
Samtidigt är travet navet. På travsällskapets stämma prioriterades bättre publikfaciliteter.
– Det är ju faktiskt lite som en öde öken här, säger Lotti Ekberg.
På årspremiären den 15 maj blir det lite mindre ödsligt. 948 betalande besökare svänger in till V5-tävlingarna i skogen. Regnet hänger i luften, ändå sitter många i en medhavd brassestol. Läktare saknas. Däremot finns numera en drive-in-sektion. Inför första avdelningen är det ingen trängsel i spelluckorna. Hasse Carlsson har skrivit ned sin rad i handflatan.
– Banan här är så fin. Det är bara synd att det är så lite folk.
Del 2: Hästjobb
TINGSRYD. Sedan årsskiftet har hon ett hästjobb. I dubbel bemärkelse.
Maria Rosenberg sammanfattar själv livet som professionell travtränare:
– Det är hopp och förtvivlan. Hela tiden.
Evas Ellena gäspar stort.
Hon har gjort det här förut.
Sjuåringen har tävlingstravat sedan 2006, vunnit tre lopp, som mest sprungit in 25 000 kronor. I år är toppnoteringen en femteplats, i Kalmar i februari.
Nu är det maj, nu väntar hemmabanan Tingsryd. Första V5-avdelningen. Ett lopp i mängden för de flesta – trav-Sverige har närmare 900 tävlingsdagar under ett år. Evas Ellena gäspar igen.
För en årsfärsk proffstränare finns det däremot inga lopp i mängden. Inga hästar i mängden.
Maria Rosenberg lyckades bra i vintras. Under våren har en halsinfektion härjat i stallet, det är först de senaste veckorna hästarna börjat tävla igen. Helgen har också varit strulig – ett nyfött föl verkar behöva veterinärvård. Antagligen får det bli en resa till Helsingborg. Efter V5-loppet.
Evas Ellena såg bra ut på värmningen. Maria beslutar sig för att chansa. Hon börjar plocka av hästskorna.
En dryg timme senare kör kusken Kenneth Haugstad ut en barfota Evas Ellena. Hon är långt ifrån favorit i Konga Cykel & Motors Stolopp. Maria går och ställer sig bredvid sina föräldrar. Tar treåriga dottern Moa i famnen.
– En minut till start, säger speakern.
Mormor Lisbeth tar Moa igen.
– Mamma måste jobba.
Hela banan vänder blicken mot startbilen. Alla utom den ensamma figuren som oroligt vankar nere på stallbacken. Maria ser aldrig starterna. Hon vet hur mycket som kan gå fel. Som när Evas Ellena skulle springa det där 100 000-kronorsloppet i Visby för två år sedan. Och hoppade i starten. Då var det bara att åka hem igen, utan att ens fått något slags formbesked.
Starten går. In i den första av de fyra kurvorna är Evas Ellena bra med. Riktigt bra. Men hon hamnar i ”dödens”– i ytterspår längst fram.
Maria kommer rusande.
– Nu kör vi!
• • •
I slutet av 1990-talet arbetade Maria Rosenberg i amerikanska Kentucky. Hästsportens Mekka.
– Du kunde se gårdar där som var lika stora som Tingsryds kommun.
Till den årliga höstauktionen i Lexington kom uppköpare från hela världen. En saudiarabisk shejk ville landa på den lokala flygplatsen med sin privata jumbojet, men banan var för smal. Shejken såg till att den breddades.
Numera är det en smal grusväg som leder hem till Maria. Sedan sju år är hon tillbaka i trakten, i Dammarskulla öster om Tingsryd. Här bor hon med sambon Stefan Carlsson, banansvarig på Tingsrydtravet.
I hagen springer några hästar runt, runt. Maria får till slut tag på Love in Motion. Travhästnamn är ibland kul, ibland krystade, oftast bara konstiga. Det här är klockrent. För det är ständig rörelse när du har hand om tio hästar. Det krävs mycket kärlek.
– Vi stiger upp halv sex och går och lägger oss klockan tio. Det handlar om häst hela tiden.
Det har nästan alltid gjort det för 38-åriga Maria, ursprungligen från Väckelsång. Pappa Roland hade en gammal travhäst, som hon fick rida på. Hon körde ponnytrav i tio år, gick gymnasiet på lantbruksskolan i Ingelstad och fortsatte till travskolan Wången i Jämtland. Sedan kom USA-chansen. Under ett år jobbade Maria som hästskötare på John-Erik ”Goya” Magnussons gård i Paris, Kentucky.
– Det var fantastiskt. Men jag längtade hem. Jag jobbade kopiöst mycket – 80 timmar i veckan.
När hon återvänt till Sverige arbetade hon i fyra och ett halvt år hos tränaren Per Lennartsson, utanför Norrtälje. Innan Tingsryds nybygge lockade hem henne.
– Hade inte travbanan funnits hade det antagligen bara blivit en mellanlandning här. Då hade det nog blivit USA igen. Men nu träffade jag Stefan i samma veva också. Sedan kom jag inte längre …
Stefan köpte gården 1985. Här har han och Maria långsamt byggt upp verksamheten. I början jobbade Maria natt inom vården, så var hon mammaledig (i alla fall på pappret). Då började hon fundera på att bli proffstränare, på att ta A-licensen. Kvalitetsstämpeln som låter dig ta emot andras hästar.
– De unga som kommer fram nu är väldigt målmedvetna, de ska bli proffs. För mig kom det lite senare. Vi hade hästarna som hobby, men till slut fick jag bestämma mig. Antingen fick jag dra ned på det, och börja jobba. Eller så fick jag satsa.
Maria sökte, och blev antagen, till proffstränarutbildningen på Wången. Under sex veckor i höstas studerade hon och elva (manliga) kurskamrater ekonomi och hästar. Och diskuterade. Bland annat varför de finns så få kvinnliga proffstränare.
– Kanske är tjejerna ganska nöjda med att sköta hästarna. Sedan är det den biologiska klockan som tickar, jobbet är inte alltid så lätt att kombinera med barn. Killarna har nog lättare för det. Men de på kursen höll inte med.
– Och det finns ju några tjejer som är proffstränare. Det har löst sig jättebra för dem.
För Marias del går det också runt. Går sakta framåt.
– Men jag håller fortfarande på att lära mig.
Framför allt att sälja in verksamheten.
– Jag är en sådan tjej som helst går i stallet, som helst är i bakgrunden. Nu är det inte jag som ska vara det. Som proffstränare handlar mycket om marknadsföring, du ska själv söka upp media. Är du inte van vid det är du inte bekväm med det.
Stefan säger att Marias styrka är ”känslan för individen”. Förmågan att förstå varje häst.
– Här har vi tid att ge hästarna tid. De får utvecklas i sin egen takt. Vi har hellre tolv, tretton hästar och lägger ner mycket tid på dem, än har dubbelt så många, säger hon.
Av de tio hästarna på gården är ”alldeles för många” (fem) Maria och Stefans. Love in Motion är ett av de stora hoppen. Skadedrabbade Favorit B.T. (som fyller fem nästa vecka) ett annat.
– Vi hoppas att han ska kunna vinna på V75 i sommar.
– Det är individuellt när en häst är som bäst. För de flesta är det runt tre, fyra år. Men det går att välja lite, väntar du med att starta den kanske den håller lite längre. Det finns ett visst antal starter i en häst.
Samtidigt finns det aldrig några garantier. Aldrig.
– När jag jobbade uppe hos Per (Lennartsson) hade jag hand om en häst som skulle vara med i elitloppet. Vi hade gjort ett fantastiskt jobb med den, hade laddat i månader. Men två dagar före starten fick den korsförlamning. Så det var bara att ringa till ägaren och säga att ”din häst ska inte vara med i elitloppet”.
Vad siktar du själv på?
– Att utvecklas hela tiden, och det gör du genom att vara nyfiken. Sedan är solklart målet att få hästar som duger på V75. Tre segrar där inom fem år är målet. Det är ett ganska högt mål, men det måste du ha.
• • •
– Kom igen nu gumman!
Ekipagen går in i sista kurvan, precis framför oss. Evas Ellena leder. Maria är i upplösningstillstånd.
Ofta tar resorna till och från tävlingarna många timmar. För två minuters trav. Mil efter mil på nattmörka vägar, hemkomst några timmar före väckarklockan ringer. Den här söndagen var resan kort. Men loppet verkar aldrig ta slut. För One Wish, med Claes Svensson i sulkyn, närmar sig. Närmar sig. Närmar sig…
Vi ser inte riktigt från vår position. Anar bara. Hör speakern. One Wish hann precis om. Väl?
Maria slutar studsa upp och ner. Slår näven i staketet. Börjar gå en ny runda, medan prisutdelaren förgäves försöker jaga ikapp segraren.
En bekant kommer fram till Maria.
– Grattis!
– Nä, hon var nog tvåa …
När Evas Ellena kommer genom grinden halvspringer Maria bredvid och får en rapport från Kenneth Haugstad. För honom återstår ytterligare fem lopp den här söndagen.
– Det är alltid svårt i dödens. Men det var ändå superskönt att det gick så bra, säger Maria.
För andraplatsen – en halv längd skiljde till slut – får hon 5 000 kronor. Ännu ett litet steg i rätt riktning.
Hemma i köket fick Maria frågan hur länge hon kommer att hålla på.
– Det beror nog på hur det går. Det är en otrolig kick när det fungerar, när du lagt ned så mycket. Ofta har vi valt hingst, varit med hela vägen, i kanske fyra, fem år innan hästen ens kommer till start. Och så funkar det!
– Och känslan att köra en häst som funkar riktigt bra … Då mår man bra länge.
Ur Smålandsposten den 27 maj 2011.