Världen är sig inte lik

Vissa saker händer bara inte.
USA väljer aldrig en icke-vit president.
Fidel Castro lämnar aldrig ifrån sig makten på Kuba.
Gamla hårdrockarna Guns N’ Roses släpper aldrig skivan Chinese Democracy.
Spanien vinner aldrig något stort fotbollsmästerskap.
2008 var året då det omöjliga inträffade.
I februari avgick Castro, Barack Obama utklassade John McCain i november och i samma månad släppte det lilla som fanns kvar av GNR Chinese Democracy efter 14 års väntan (många tyckte att Axl Rose kunde väntat ett tag till).
Den 29 juni chippade Fernando Torres bollen över en utrusande Jens Lehmann på Ernst Happel-Stadion i Wien, och Spanien vann EM-finalen mot Tyskland med 1–0.
Världen blir aldrig densamma igen.

• • •

Efter säsongen samlades de svenska elittränarna i Växjö. Under den sista konferensdagen föreläste Jerzy Engel, tidigare polsk förbundskapten och numera observatör för Uefa (det europeiska fotbollsförbundet).
Uefateamet hade fingranskat de 31 EM-matcherna, spolat bandet fram och tillbaka och kommit fram till det som vi andra konstaterade redan i juni:
Rätt lag vann.
Spanien vann samtliga matcher (i och för sig efter straffar mot Italien i kvarten). Man gjorde det med målskillnaden 12–3 (Italienstraffarna oräknade) och utan att släppa in ett enda mål i de tre slutspelsmatcherna. Man besegrade äntligen sitt ständiga bogeylag Italien, man spelade ut sensationen Ryssland i semin och man var bäst i finalen.

EM 2008 passade de positiva, passningsskickliga lagen. Till och med Tyskland använde sig av 16 kombinationer för att göra mål en gång. Men värst var förstås spanjorerna, som slog 569 passningar i snitt per match (tvåan Tyskland kom upp i 474).
Visserligen visade Uefastatistiken att inlägg från kanten fortfarande legat bakom flest mål (25 av sammanlagt 77 stycken i Österrike/Schweiz). Men 14 hade kommit efter kombinationsspel mellan tre spelare, och tio efter ett inspel genom/över försvarslinjen. Spanska specialiteter.
Engel beskrev det spanska försvarsspelet som ett kompakt block – Sergio Ramos, Puyol, Marchena och Capdevila flyttade få på. Bakom dem fanns ”Sankt” Iker Casillas. Han är inte bara en skottblockare av rang, utan också kapabel att sätta igång spelet igen snabbt. I EM-finalen slog Madridmålvakten 22 passningar med fötterna.
Framför det spanska backblocket låg mittfältsliberon Marcos Senna, EM:s bäste på positionen. I övrigt var det formel 1-tempo framåt, med Xavi som farthållare.
– Spanien hade ett kortpassningsspel blandat med effektiva diagonalpassningar. Plus en väldigt hög individuell kvalitet på spelarna, konstaterade Engel.
Ungdomlig entusiasm (lägst snittålder på truppen) kombinerades med erfarenhet på bänken (”Den vise mannen från Hortaleza”, Luis Aragonés, var EM:s äldste förbundskapten).
– På träningarna körde Spanien mycket offensiva övningar, där tre till fem spelare kombinerade och sköt på mål utan målvakt. Lag som Portugal och Holland körde ofta elva-mot-elva, berättade Engel.
Men Spanien årgång 2008 var inte bara improvisation och artisteri. I föreläsningssalen på Växjö konserthus pausade Jerzy Engel powerpointpresentationen och visade hur perfekt organiserad en av deras hörnvarianter var. Hörnvarianten som slutade med att Torres stötte in 1–0 bakom Andreas Isaksson.
De svenska tränarna suckade.

• • •

När världen ställs på ända och allt är obekant, känns det i alla fall skönt att Sverige är som vanligt.
I och för sig började Lars Lagerbäck coacha i kostym. Men han var ända samma gamla trygge (tråkige, gnällde många) Lasse.
En kväll under tränarkonferensen i Växjö bad jag honom reflektera över sommarens EM.
– Jag tycker att vi gör två riktigt, riktigt bra matcher och en lite mindre bra match, vilket inte leder till avancemang. Och det är vi jättebesvikna över. Normalt sett går man vidare på två starka matcher. Men det känns som knappt godkänt.
Mycket knappt i så fall.
Jerzy Engels siffror var ingen munter läsning för Lagerbäck:
• Sverige hade minst bollinnehav av samtliga 16 slutspelslag (43 procent).
• Sverige sköt minst (i genomsnitt elva skott per match).
• Sverige fick minst antal frisparkar med sig (13,33 per match).

Vi inledde mot de regerande Europamästarna Grekland. Som blivit ännu defensivare sedan 2004, och nu i praktiken körde med en fembackslinje. Till slut var det ett drömmål av Zlatan och ett skitmål av Petter Hansson som räddade Sverige.
Fyra dagar senare stod Spanien för motståndet. Blågult höll i en halvlek, räddades åter av Zlatans briljans och hade 1–1. Men när ”Flamingon” flaxat färdigt och ersatts med Markus Rosenberg tog de rödgula över helt. Ändå fanns det Argentina -02-vibbar, Sverige höll rent in i det sista. Tills Rosenberg föll lätt, Capdevila hittade vindsnabbe David Villa och denne Villa-de bort Olof Mellberg och Hansson.
Och i samma ögonblick som Valenciastjärnan slog bollen i mål gick luften ur den onödigt uppblåsta svenska EM-ballongen. Lagerbäck tyckte att den avgörande Rysslandsmatchen var ”mindre bra”. Vi andra tyckte att den var pinsam. Andrej Arsjavin gjorde mästerskaps­debut, efter att ha varit avstängd i inledningsmatcherna. Han – och hela Ryssland – sprang på allt. Medan Sverige såg gammalt och trött ut, och mest verkade längta hem till ett stillsamt midsommarfirande.
Jag frågade Lagerbäck om det var Sverige som var dåligt, eller Ryssland som var bra.
– Orsak och verkan är alltid svårt att hitta i fotboll. De gör en riktigt bra match mot oss. Medan vi inte riktigt kommer upp i topp, svarade förbundskaptenen.
Efter EM restes de sedvanliga kraven på hans avgång. Som vanligt satt han kvar (fast i intervjun med Smålandsposten lät det som att han slutar efter VM 2010). Lagerbäck och Roland Andersson hittade dock ett nytt spelsystem – den 3–5–2-uppställning som till och med Grekland skrotat efter Sverigematchen…

• • •

Men EM var inte bara spelsystem och hörnvarianter och listor över bollinnehav. Det var också ett riktigt roligt mästerskap.
Ni som hade turen att få vara nere i Alperna, och vi som tittade på tv, gladde oss åt den goda stämningen. Åt Hollands livfulla spel i ”Dödens grupp”. Åt den strålande kvartsfinalen där Guus Hiddinks Ryssland visade sig vara mer holländskt än holländarna själva.
Vi förundrades över Turkiets fantastiska förmåga att alltid vända, och vi svor när tv-bilden från semin mot Tyskland försvann (bilden kom tillbaka, men det gjorde inte turkarna den här gången). Vi häpnade över Michael Ballacks frispark mot Österrike, över tica-taca-liret som gav Spanien 3–0 på Ryssland, över Hollands kontringsmål och över Philip Lahms larmare i semin.
När lagkapten Casillas höjde EM-bucklan mot Wienhimlen var vi nöjda med nyordningen, trots att världen som vi kände den hade rämnat. Mycket riktigt blev det också jordbävning i Skåne framåt december.

Ur Smålandsposten den 29 december 2008.