VÄXJÖ. – It takes a fool to remain sane, sjunger Ola Salo.
Frågan är hur länge du behåller förståndet som Östertränare. Eller jobbet.
Roar Hansen är den senaste att känna sig kallad. Här sjunger han ut om klubben han kommit till. Om sin offensiva fotboll. Om sin egen otekniskhet. Och om The Ark.
Kontinuitet.
Alla pratar om den. Alla vill ha den. Alla vet att i Öster är den lika ovanlig som en grön Värendsvallen-matta i april.
– Du ser det överallt. Kontinuitet lönar sig. Jag såg det i Syrianska. Du ser det här i stan med Växjö Lakers. Det tar tid att nå framgång, säger mittfältaren Denis Velic.
Nedanför konstgräsplanen bullrar byggarbetet. Vida arena kommer ännu en aning närmare färdigställandet. Om några dagar ska Lakers ta steget upp i elitserien. Efter sin tredje raka kvalserie. Under sin fjärde säsong med Janne Karlsson som coach.
Kontinuitet.
Under Karlssons tid i Växjö har Öster avverkat sex olika tränarkonstellationer. Uppe på fotbollsplanen flyttar den senaste huvudansvarige målen. Men hans stora uppgift är att skjuta fram Östers position. Klubbens ordförande Claes Lövgren har sagt att laget ska slåss i toppen redan 2012. Tre, fyra år senare ska Öster vara etablerat i allsvenskan. Roar Hansen har en del att göra.
En sak talar i alla fall för honom.
Han kan det här med ni-vet-vad.
• • •
De har varit ihop en evighet. Roar och Christel Hansen.
– Ja, usch. Eller nä, inte usch? Vi gick i samma klass från trean, men vi fann inte varandra förrän vi separerades på gymnasiet, säger Roar med ett leende.
Det var jobben på Perstorps AB som lockade hans föräldrar från nord-Norge till nordväst-Skåne. 1966 föddes första sonen.
– Det är helt fantastiskt att döpa sin son till ett namn med två ”r” i, i Skåne. Jag kan inte ens säga mitt namn ordentligt själv…
Pappa Hansen satt i Klippans kommunfullmäktige (”han är en riktig råsosse”). Sonen satsade på fotbollen hemma i lilla Stidsvig. Som 13-åring debuterade han i B-laget. Ett år senare spelade den talangfulle anfallaren/yttermittfältaren i division 6. Han skulle bli proffs. Förstås.
Nio år senare var fotbollen inte rolig längre. Det hade gått för lätt i början, Roar Hansen hade som bäst gjort en säsong i gamla trean. Nu hade han harvat i division 5. Han och Christel väntade sitt första barn. Drömmen om att kunna försörja sig på fotbollen var borta. Han slutade.
– Då ringde min gamle ordförande i Stidsvig och undrade om jag ville bli tränare. Jag funderade i 15 sekunder innan jag sa ja. Det blev en absurd situation att träna sina gamla kompisar.
I fjol firade Roar Hansen 20-årsjubileum som tränare. Samtliga i nordvästra Skåne. Efter fem framgångsrika år i Ängelholm kände han att det var dags att röra på sig. ÄFF höll inte med.
– Vi kunde nog varit lite smidigare allihopa, säger han om den utdragna skilsmässan.
– För att gå vidare i min karriär var jag tvungen att visa att jag kunde vara någon annanstans än hemma. Och för mig som är född på 1960-talet är Öster en stor klubb.
Men, som Denis Velic påpekade i gårdagens tidning, det är annorlunda 2011.
– Man ska veta att vi har en tuff resa framför oss i år, säger Roar Hansen.
– I de fyra första matcherna möter vi tre av lagen som ska vara med i toppstriden. Vi kommer att få en jättetuff start. Alla – gruppen, klubben, fansen, hela Växjö – måste vara väldigt medvetna om det.
Det låter nästan som att du tar ut förlusterna i förskott?
– Nej, men jag märker att förväntningarna alltid finns på Öster. Jag säger det här fritt från hjärtat: Jag tycker att det pratas alldeles för mycket dåtid här. Jag är inte kritisk, du ska vara otroligt stolt över din tradition och historia. Men det här unga laget har inget med historien att göra.
– Vi lever under helt andra förutsättningar nu. Öster var nere i division 1, och kvalade sig kvar i fjol. Motståndarna struntar i att Öster varit svenska mästare. Det måste spelarna också göra.
Samtidigt pratar klubbledningen om ”en stabil mittenplacering” i år?
– Då ställer jag frågan ”vad är en stabil mittenplacering?” till styrelsen. Du får vara beredd på att det går upp och ned.
Har du satt upp några mål i den egna karriären?
– Det kortsiktiga målet är att göra en resa med Öster till allsvenskan.
• • •
Utanför träningsplanens sidlinje har någon slängt en Arsenal-mössa. Roar Hansen håller i och för sig på Liverpool (”20 års ökenvandring förutom en Champions League”). Men han vill spela Wenger-liknande fotboll.
– Den ska vara passningsinriktad. Offensiv. Jag vill att laget ska ha en egen tanke om fotboll, ett eget passningsspel.
Har ni det?
– Jag tycker det har gått framåt. Men vi är inte färdiga. Och det kommer vi inte att bli i år.
– Sedan kan du inte säga att vi ska vara ett passningsinriktat lag i de första sju omgångarna, med de hoppiga planerna. Vi får kanske spela lite enklare. Underlaget får inte bli ett alibi för att förlora. Kom igen i juni – funkar det inte då har det med vår process att göra.
Roar Hansen lutar åt en 4–4–2-uppställning, där Denis Velic får en nyckelroll. På hela mittfältet.
– Jag förväntar mig att han orkar vara lite överallt. Denis är en spelare som kan hitta konstruktiva lösningar i pressade situationer.
När jag frågar ”vem ska göra målen i år?” blir Hansen däremot tyst en stund. Nämner sedan Freddy Borg. Matteo Blomqvist-Zampi. Och Freddy Söderberg.
– De sista veckorna har han börjat göra mål på träningen utan att tänka efter.
Om försvaret säger Hansen:
– Pojkarna är lite vattenkammade. Vi kunde bli lite tuffare, lite argare emellanåt. Som Kalle (Björklund) brukar säga: ”sparka till någon jävel!”.
De två lärde känna varandra i Landskrona 2005. När Hansen fick Österjobbet var 57-åringen ett ganska givet val som assisterande tränare.
– Vi har samma tävlingsinstinkt. Kalle är som en Bois-tröja – det är svart eller vitt. Jag är kanske bättre på nyanserna. Framförallt kan Kalle den här klubben och staden. Det har gjort att jag kunnat lära mig snabbare. Sedan är det inte alla som har spelat på Camp Nou.
Men Hansen säger sig inte ha något mindervärdeskomplex för den egna aktiva karriären.
– När jag började var jag och hälsade på Tom Prahl, som inte heller hade någon elitkarriär. Jag kan absolut säga att han varit en förebild. När jag gick steg fyra-utbildningen 1998 fick jag också förmånen att träffa (dåvarande förbunds-kaptenen) Tommy Söderberg. Framförallt fastnade jag för den humanistiska sidan hos honom. När jag hör honom kan jag ibland höra mig själv. Fotboll är viktigt, men det är faktiskt inte allt.
• • •
Träningen rullar vidare. Två åskådare följer den. Roar Hansen samlar laget.
– Det måste vara fart på fötterna nu! Två tillslag!
När spelet på småplanerna sätter i gång tar det inte många minuter innan Freddy Söderberg drämmer upp bollen i nätet. Hansen samlar snart laget igen.
– Två tillslag!
Annars säger han själv att det taktiska inte är hans största styrka.
– Det finns säkert finns tusen tränare som kan mer fotboll än mig. Jag är hyfsad på fotboll, men framförallt gillar jag att få folk att samarbeta. Att umgås i grupp. Att ha gemensamma mål.
Vad är hemligheten?
– Jag tror det är att vara sig själv.
Så vem är den private Roar Hansen? Hur är maken och fyrabarnspappan hemma i Stidsvig (med cirka 700 invånare)?
– Jag är totalt ohändig. Tekniskt okunnig, spika kan jag inte. Däremot är jag jätteduktig på att måla, och på att riva. Annars är jag fantastisk på att diska och att hålla ordning i köket. Min fru kallar mig för en köks-Hitler. Vi har fyra barn, så jag kan stryka både klänningar och skjortor. Mina manligaste vänner retar sig lite på mig, för jag är ganska poppis bland deras fruar. Jag gör ju de lite ”kvinnligare” sakerna. Då ställer jag till det för dem.
Tittar du på mycket fotboll hemma?
– Nä. Jag har försökt att inte belamra familjen för mycket. Det jag kan uppskatta är att gå ned och se Stidsvig i division 6 en fredagskväll. Det är väldigt mycket okunnande, men det är hjärta. Det är fotboll på riktigt.
Dagen efter vi träffas ska han gå på konsert med döttrarna. The Ark kommer till Helsingborg.
– Jag har sett dem i stora konserter, och i klubbspelningar. Ola Salo är en riktig rocker, en riktig entertainer i en tajt lokal. De är bättre än folk tror.
Ungefär som Öster?
– He he.
Ur Smålandsposten den 9 april 2011.