Men vad hände sen?
Och kan det hända igen?
Enligt legenden var det den gamle grekiske snedseglaren Odysseus som grundade Lissabon, på vägen hem från trojanska kriget.
Runt 3200 år senare, i juni 2004, landade en ny grekisk trupp i den portugisiska huvudstaden. Oddsen för att de skulle vinna EM var runt 80 gånger pengarna. Man skakade på huvudet åt de grekiska namnen (som ingen kände igen). Man skakade på huvudet åt deras mästerskapsfacit (1–14 på sex matcher 1980 och -94). Man skakade på huvudet åt Otto Rehhagels taktik. Libero? Hörde inte det hemma på Odysseus tid?
I EM-premiären på Estádio Dragao möttes Portugal och Grekland. Efter 51 minuter var ställningen 0–2. Grekerna hade fått vind i seglen. 1–1 mot Spanien följdes visserligen av 1–2 mot Ryssland, men avancemanget var klart (med ett måls marginal).
Och ett mål är ju allt som behövs i fotboll. Angelos Charisteas sänkte Frankrike med en nick i kvartsfinalen. I semifinalen var det liberon Traianos Dellas – vid det här laget jämfördes han med Franz Beckenbauer – som använde huvudet.
Så var grekerna tillbaka i Lissabon, på Estadio da Luz. I finalen väntade Portugal. Homeros kunde inte skrivit manuset bättre. Hemmalaget hade Cristiano Ronaldo, Luis Figo och Deco. Grekland hade tio försvarare och en redan gråhårig målvakt. Mittfältaren Kostas Katsouranis höll järnkoll på Deco, Dellas snodde bollen från Ronaldo som blev så paff att han inte ens hann slänga sig.
De grekiska kontringarna var blixtsnabba. I den 56:e minuten hittade Angelos Basinas läckra cross ut till högerbacken Georgios Seitaridis. Greklands första hörna. Påtaglig portugisisk panik.
Charisteas visste däremot exakt vad han skulle göra.
1–0.
På nick.
Förstås.
Ett chockat Portugal reste sig aldrig. När slutsignalen gick låg Greklands målvakt Antonios Nikopolidis kvar på gräset med en närmast sorgsen blick. Charisteas applåderade försiktigt det vilda blå havet på läktaren, med en närmast chockad min.
I Växjö försökte Serafim Papamichailidis förstå vad som hade hänt.
– Fortfarande minns jag inte finalen. Men jag vet att jag sprang från O’ Learys upp till gamla fängelset… Det tog en månad innan jag fattade att vi hade vunnit.
– Inför EM satte en kompis 50 spänn på Grekland som slutsegrare. Vi sa åt honom att köpa en trisslott istället. Fast framåt kvartsfinalen började vi fråga om vi inte kunde få köpa spelkvittot. Men han sålde det aldrig.
• • •
Nästan fyra år senare är jag tillbaka på Estadio da Luz. På riktigt.
Två man är kvar sedan EM-finalen. Rui Costa (inhoppare då) och Kostas Katsouranis. Numera är de lagkamrater i Benfica. Det grekiska kraftpaketet lämnade AEK Aten sommaren 2006, och har gjort 47 landskamper den första mot Sverige 2003, den senaste mot Cypern i måndags.
Egentligen trivs han bäst på det bakre mittfältet, men den här februarikvällen bildar Katsouranis mittbackslås med brassen Luisão. Samme Luisão som han började bråka med mitt under matchen mot Setubal. Båda byttes ut, och det sades att greken gjort sin sista match för Benfica. Nu är han lagets tredje bäste spelare, enligt fotbollstidningen O Jogo.
Benficaförsvaret håller dock inte Greklandklass. Efter bara fyra minuter går Katsouranis och Luisão på samma Bragaspelare. Skottreturen är ingen med på.
Kvarten senare får nummer åtta lite revansch. Katsouranis sätter igång ett anfall, spelar upp bollen centralt. Det blir frispark, en frispark som Rui Costa smeker in i straffområdet. Luisão nickar in 1–1.
Annars är Benfica dåligt, Katsouranis okej. Han gör det han ska och följer med upp på hörnorna för att försöka nicka (han är ju grek). När Braga kontrar på slutet lyckas han med en akrobatisk brytning med tåspetsen. Men matchen slutar oavgjord. Busvisslingar i den mörka Lissabonnatten.
• • •
Samtidigt finns det de som har det värre. Några dagar tidigare har Benfica slagit ut Angelos Charisteas Nürnberg ur Uefacupen.
Inför EM 2004 lovade anfallaren att han skulle sluta med fotbollen om Grekland vann turneringen. Kanske börjar han ångra att han inte höll sitt löfte.
Charisteas lämnade Werder Bremen vintern 2005, för att ersätta en annan lång anfallare i Ajax. Men greken var ingen ny Zlatan, och såldes vidare till ärkerivalen Feyenoord. Förra sommaren flyttade “den fallne ängeln” tillbaka till Tyskland. Där han till slut fastnade på bänken, i ett Nürnberg som åkte ur Bundesliga.
Överhuvudtaget har många av “Kung Ottos” krigare från -04 det kämpigt ute i Europa. Georgios Seitaridis har haft skadebekymmer i Atlético Madrid, Angelos Basinas har inte varit helt ordinarie på Real Mallorcas mittfält. Stelios Giannakopoulos harvar i engelska Bolton. Vilket ändå inte är lika illa som Michalis Kapsis öde – mittbacken tillhör i dag cypriotiska Apoel Nicosia.
• • •
Säsongen före EM-guldet var publiksnittet i den grekiska A-divisionen 2831. I dag är det 6671. Annars är det mesta sig likt.
– Grekisk fotboll har kanske inte gått bakåt sedan 2004, men definitivt inte framåt heller. Korruptionen är tydlig, domarna hemska, publiksiffrorna borde vara högre och det förekommer fortfarande våld inne på arenorna. Förbundet har inte utnyttjat EM-succén. Det största problemet är att inga nya stjärnor kommer fram, säger Angelos Chatzitheodorou, en av redaktörerna för greeksoocer.com.
Han nämner ändå Sotirios Ninas, som gjorde mål i landslagsdebuten i måndags (Katsouranis gjorde det andra).
Av de gamla stjärnorna lyser några fortfarande i den omdöpta superligan. Olympiakos Antonios Nikopolidis gjorde några ordentliga tavlor i kvalmatchen mot Turkiet, men spelade 90 minuter när Grekland slog Portugal (!) med 1–0 i mars.
Matchens stjärna var dock Giorgios Karagounis. Han var avstängd i EM-finalen, och lyckades inte i Inter. Numera finns Karagounis i Panathinaikos, tillsammans med vänsterbacken Panagiotis Fyssas och Mikael Nilsson.
– Karagounis är maskinen på det grekiska mittältet. Mot Portugal satte han dessutom två Maradona-frisparkar, berättar den svenske spionen Thomas Lyth.
Trainos Dellas, hela Hellas hjälte 2004, är tillbaka i AEK. Den som köpte hem honom från Roma var EM-kollegan och nuvarande klubbpresidenten Demis Nikolaidis. Även Thedoros Zagorakis som många ansåg vara Portugal-EM:s bäste mittfältare har blivit president, i Paok Saloniki. Vid sin sida har han den tekniske direktören Zissas Vryzas, huvudspecialisten som agerade ensam anfallare i finalen.
• • •
Otto Rehhagel fyller 70 i sommar, men förlängde nyligen sitt kontrakt med två år. Inför avresan till Österrike är han oroad. Nuförtiden är hans tidigare så okända lag nästan lika studerat som Odysséen.
– Vi gjorde situationen svår för oss, när vi vann för fyra år sedan, säger Rehhagel till AP.
Jag frågar Serafim Papamichailidis om han ser några skillnader mellan 2004 och 2008 års grekiska landslag.
– Nej, det är samma tråkfotboll… Kanske bjuder vi till lite mer i dag.
Thomas Lyth utvecklar:
– 2004 var laget väldigt markeringsinriktat, det är det kanske inte riktigt lika mycket i dag. De flesta försvarsspelarna har varit ute internationellt, och fört med sig influenserna från ett zonförsvar till landslaget. Jag tror att Rehhagel för en väldigt nära dialog med spelarna om det.
– Han kan ställa upp med två olika formationer. Antingen fyra backar, tre centrala mittfältare och tre anfallare. Eller så sätter han in ytterligare en mittback.
En fembackslinje?
– Ja, fast en där ytterbackarna följer med mycket framåt.
Trots ryggproblem i vår slåss Traianos Dellas fortfarande om en plats i startelvan. “Kolossen från Rhodos” konkurrerar främst med Sotirios Kyrgiakos och Paskevas Antzas.
– Kyrgiakos är en extremt bra huvudspelare. Bland de bästa i EM, skulle jag tro. Han hoppar upp med ett ben, gör det väldigt tidigt, och nickar bort det mesta, varnar Lyth.
Än så länge är Kyrgiakos klubbkamrat med anfallaren Ioannis Amanatidis i Eintracht Frankfurt. I Tyskland finns även Theofanis Gekas. I fjol blev han bäste Torjäger med 20 mål för Bochum. Den här säsongen har straffområdesspecialisten gjort elva för Leverkusen.
Angelos Charisteas fick ihop sex mål i Nürnberg.
– Vi har ett bättre lag i dag. 2004 spelade vi mer ensidigt. Nu har vi utvecklat vårt spel och har bollen mycket mer inom laget. 2004 skapade vi två chanser per match och gjorde ett mål Nu skapar vi fem, sex, sju chanser per match, sa han till Sportbladet i februari.
Serafim Papamichailidis tror att Charisteas – precis som honom själv bördig från Thessalonik–i har gått och laddat för EM hela våren.
Så hur går det? Kan det hända igen?
– Om någon säger “vi ska försvara EM-guldet” skrattar jag åt honom. Samtidigt har vi inget att förlora den här gången. Jag tror vi kan åka ut i gruppspelet. Eller gå till semifinal, om vi tar vara på våra målchanser, svarar Serafim.
– Skulle vi gå hela vägen skulle det nästan vara en ännu större skräll än 2004.
Ur Smålandsposten den 23 maj 2008.