Risken finns att Edgar Barreto och hans Paraguay blir väl välbekanta den 15 juni.
– Vi siktar på åttondelsfinal i VM, säger NEC Nijmegen-mittfältaren.
Den ljuva doften av kvällsfuktigt gräs försvinner i ett moln av cigarrök, som kommer drivande från vip-läktaren. Det är lördagskväll i Nijmegen, en universitetsstad med 158 000 invånare i östra Holland. På De Goffert – NEC Nijmegens täta och nybyggda stadion för 12 500 åskådare – är det fest.
Höstsensationen NEC har haft en tung vår i holländska ligan, Eredivisie. Seger mot Heerenveen är ett måste för att hänga med i striden om Europaplatserna.
Högermittfältaren Edgar Barreto har inte heller imponerat. Supportrarna mumlar om att han bara behåller sin plats i startelvan eftersom privata investerare lagt ut stora summor på honom. De flesta tror att han vill flytta till en större klubb efter VM.
Fortsätter han som mot Heerenveen är det inte omöjligt.
Paraguayanen spelar till höger på mittfältet, i NEC såväl som i sitt polkagrisrandiga landslag. Han söker sig dock hellre in centralt än slickar sidlinjen. Både till utseendet och i spelstilen påminner han om Kim Källström.
– Han är kanske den bäste jag spelat med. Allround. Bra crosspassningar och bra frisparkar. Och en bra tvåvägsspelare, säger mittbacken och förre Landskronaspelaren Jonas Olsson efter fredagsträningen, medan Barreto står ensam kvar och nöter.
Kvällen därpå får han iväg ett lurigt, ytterskruvat skott i den första halvleken, som Heerenveens Brian Vandenbussche precis får fingerspetsarna på. Annars utmärker sig Barreto för sina långa, precisa passningar, ofta med anfallaren Romano Denneboom som adress. NEC:s åtta är rapp i steget och har fin teknik.
Lasse Nilsson ger visserligen gästerna ledningen, men det här är NEC:s kväll.
4–1–segern är i underkant.
● ● ●
Torsdag förmiddag i Nijmegen. Inte lika festligt. Utanför centrum går Hollands äldsta stad i fyra nyanser av brunt.
De svart-röd-gröna har avslutat förmiddagsträningen i ett skogsbryn i stans södra delar. Jag väntar på Edgar Barreto i klubbrestaurangen, där några av NEC:s 20 heltidsanställda arbetar och Barretos ständigt närvarande chilenske polare dricker te i ett hörn.
När en nyduschad paraguayan dyker upp slår vi oss ned i en av De Gofferts loger. Utsikt över planen, fulladdad bar och ett svartvitt foto på Louis Armstrong på väggen.
I sommar är det Edgar Barreto som ska spela på de stora scenerna.
– Det kommer att bli otroligt. När jag satt hemma i Paraguay och tittade på förra VM räknade jag ut att jag skulle vara 21 år 2006. Jag tänkte att kanske kunde jag vara med då, men trodde inte riktigt på det, säger han.
Karriären började hemma i Asunción, i en lokal fotbollsskola och den lilla klubben Fernando de la Mora.
– Jag spelade matcher för båda – för skolan på lördagarna och klubben på söndagarna. Ofta med killar som var fem år äldre. Sedan gick jag vidare till Cerro Porteño, som är Paraguays största klubb, tillsammans med Olimpia. När jag var 17 debuterade jag i A-laget.
“Paraguays Beckham” var en stjärna även i ungdomslandslagen. I januari 2004 spelade U23:orna OS-kval. Seger mot Brasilien gav biljetter till Aten. Och Edgar Barreto fick ett Europakontrakt.
– NEC:s sportchef Leen Loyen kom till Chile för att se mig spela. Efter det gick allt väldigt fort. Jag visste att Holland var en bra fotbollsskola. Jag var väldigt ung, så jag tyckte att det var en bra idé för mig – både som spelare och människa – att komma hit.
27 månader senare trivs Edgar Barreto fortfarande.
– Jag är nöjd med sättet fotbollen spelas i Holland. Ibland är den väldigt fysisk, du behöver mycket styrka och passion för att spela här. Men så har jag alltid spelat.
– Utanför planen försöker jag leva likadant som jag gjorde i Paraguay. Självklart saknar jag dem i Paraguay, men jag vet att det är nödvändigt att bo här för att bli en bättre spelare. När jag är i Paraguay är jag sällan ensam, där finns alltid familj och vänner.
Fast åter till det paraguayanska OS-landslagets äventyr. Som inte slutade förrän i OS-finalen, där Argentina vann med 1–0. Silvret var Paraguays första OS-medalj. Någonsin.
– Aten var den bästa upplevelsen i min karriär. Alla idrottsmän vill vara med i OS, oavsett vilken idrott de håller på med. Att vi dessutom tog mitt lands första OS-medalj gör att jag alltid kommer att minnas turneringen.
Fotbollen är stor i Paraguay.
– Numero uno. Vi har inte infrastrukturen som krävs för att bli bra i andra sporter. När vi kom hem från OS tog presidenten för Paraguays olympiska kommitté emot alla idrottarna. Han sa att den enda medaljen vi kunde vinna, nu och i framtiden, var i fotboll. Kanske inte så roligt för de andra idrottsmännen att höra… Samtidigt var det sant.
Fortfarande korthårig – laget rakade håret efter OS-silvret – fick en 20–årig Edgar Barreto göra VM-kvaldebut i september 2004. I matchen mellan Venezuela och Los Albirrojas.
– Att debutera i landslaget var speciellt. Inte bara för mig, utan även för min familj. Gruppen var mycket sammansvetsad, men de tog emot mig med öppna armar och mycket respekt. Det betydde mycket.
Han spelade sju matcher i det sydamerikanska maratonkvalet till Tyskland. Bland annat mot Argentina (1–0 till Paraguay i Asunción) och Brasilien (1–4-förlust i Porto Alegre).
– De vinner VM. När man ser de brasilianska spelarna komma ut på planen ser de så glada och laddade ut. De hjälper varandra hela tiden. Och har de 20 man i truppen spelar det ingen roll vilka elva som är på planen, säger Edgar Barreto.
Hur går det för Paraguay?
– Jag kan bara hoppas vi kan bli en överraskning i Tyskland. Vi är realister, vi vet att vi inte är ett av favoritlagen. Därför är vårt första mål att gå till åttondelsfinal.
Vad tror du om motståndarna i grupp B?
– Trinidad och Tobago har fått en holländsk tränare (Leo Beenhakker), så kanske kan han förbättra deras spel. England är förstås ett mycket bra och kraftfullt lag. Likadant med Sverige. Det är ett lag med bra sammanhållning, ett lag som varit tillsammans länge.
Känner du till några svenska spelare?
– Si, Jonas Olsson… Nej, självklart känner jag till Ljungberg och Ibrahimovic, spelare som har viktiga roller i stora klubbar.
● ● ●
Edgar Barreto spelar också en viktig roll mot Heerenveen (där Petter Hansson kämpar på i backlinjen). Slutfacit blir tre skott på mål, ett utanför, 35 passningar till rätt adress och fem till fel. Han tappar inte bort många bollar och slår säkra hörnor.
NEC:s andretränare Willfried Brookhuis är nöjd.
– Edgar var en av våra mest värdefulla spelare i kväll. Hans teknik är viktig på vårt mittfält. Det är sant att han spelat mindre bra ett tag. Men det har hela laget gjort. Nu vann vi med 4–1, och en sådan här match är som opium för fansen. Och för Edgar.
Kanske en knepig liknelse. Men hittar Barreto Roque Santa Cruz och Nelson Haedo Valdez i Berlin, då kan Sverige vara rökt.
Ur Smålandsposten den 5 maj 2006.