Derby-febern rullar in

Domaren Fluke Skywalker ger signalen. Bataljen börjar. Må kraften vara med dem.
Efter ett kvarts varv går Kix deVille och Mad Maloony ihop. Den senare går i backen. Glider på det stenhårda underlaget. Hon svär. Kix deVille kollar hur det gick. Upp igen – tiden är kort.
Vi är längst ute i Frihamnen i Stockholm. I en delvis nedsläckt, rakt igenom svinkall, gokarthall. Stockholm Roller Derby tränar. Klockan närmar sig tio, en uttråkad receptionist väntar på att få gå hem. Flera av landets främsta roller derbyåkare är på plats. Här finns Swede Hurt, som kört för både Gotham Girls och Rat City i USA och räknas till världens bästa. Här finns spelande tränarna Mad Maloony och Becky Lawless. Och här finns Kix deVille. 29-årig landslagstjej från Ljungby.

• • •

Roller derby-historien börjar på 1930-talets amerikanska rullskridsko-ovaler. I boken Down and Derby berättar Jennifer Barbee och Alex Cohen att i begynnelsen tävlade två lag i att åka flest varv. En journalist föreslog att de skulle få försöka stoppa varandra. Roller derby var fött. Redan på 1940-talet hamnade ligan på tv. Men publiken tröttnade på föreställningarna, på de regisserade rivaliteterna. Ligan lades ned, bara för att återuppstå i olika skepnader fram till 1990-talet.
Den 11 januari 2001 satte ”Devil” Dan Policarpo upp en affisch på sin stambar i Austin, Texas. Han bjöd in intresserade tjejer till roller derby. Fyra lag bildades. Pengar samlades in. Devil Dan stack med pengarna. Tjejerna fortsatte. Precis som under tidigare decenniers fejkmatcher körde man under påhittade namn, klädde sig tufft, sminkade sig. Fast nu var det på riktigt. Liknande ligor började poppa upp, runt om i USA. Runt om i världen. Regler skrevs (vi kommer till dem strax). 2007 bildades Stockholm Roller Derby. I april 2011 valdes sporten in i Svenska Skridskoförbundet,och kom därmed även med i Riksidrottsförbundet. I december arrangerade kanadensiska Toronto tidernas första VM.
Den 11 januari 2012 kommer ett 25-tal tjejer till träningen. Kix deVille (alias Kristina Eriksson) stoppar in tandskyddet. Annars tränar hon i lånad utrustning – handbagaget blev kvar på flyget till Kuba, efter VM. Det får bli nya grejer på roller derby-konventet i Berlin snart. Nästa match blir också i Tyskland, i Stuttgart om en månad.
Fresh meats – nybörjare – måste först visa att de klarar åkningen, innan de ens får börja träna tacklingar. Efter två timmars åkande runt, runt, runt på den ovala banan stiger majoriteten av. Elva blir kvar. A-laget. Kristina har sällskap av systern Helena, som hon rekryterade häromåret.

Vid en första anblick är roller derby-reglerna relativt enkla. Lagen har fem spelare på banan. På fötterna klassiska fyrhjuliga rullskridskor. Poängspelaren, lagets jammer, har en stjärna på hjälmen. Hon startar tio sekunder efter övriga spelare. När jammern tagit sig förbi klungan en gång får hon börja ta poäng – genom att passera motståndarnas fyra blockers. En omgång, jam, varar högst två minuter. Sedan 30 sekunders vila och byten (14 spelare ingår i truppen). En match, bout, varar i en timme.
Lagen anfaller och försvarar samtidigt. De gör det med höft- och axeltacklingar. Slag och sparkar är inte tillåtna. Regelbrott ger en minuts utvisning. Sju domare ska hålla reda på allt. Här är männen välkomna.
– Har du en partner som håller på med roller derby måste du nästan också börja om det ska funka, säger Fluke Skywalker (alias Andreas Enghed).
Som snart har fullt upp. Startövningar. Några smällar, många omstarter, koncentrerade regeldiskussioner, fokus. Kristina spelar blocker på matcherna, men tränar lite som jammer.
Så är tretimmarsträningen över. Tandskydd tas ut, hjälmar knäpps av. Det slappnas av.
– Vad kul det var!
– Det gör knappt ont när det är så kallt!
Stockholm Roller Derby kliver över däcken, in i receptionen för snabbt taktiksnack. Gokarthallen stänger snart.

• • •

För Kristina Eriksson började det med en överbliven biobiljett. Hösten 2009 var hon ganska ny i  Stockholm. Hon hade vuxit upp i Ljungby och i Blekinge; efter gymnasiet hade hon bott i London, Göteborg och Malmö. Nu hade hon fått jobb som print production coordinator på ett stort kosmetikaföretag. Trots sitt cineastiska intresse hade Kristina inte särskilt mycket tid över då Stockholm Filmfestival drog igång. Men när en biljettförsedd (och bakis) kompis stannade hemma fick Kristina i alla fall biljetter till Whip it.
Kristina och en annan vän, Salli Honkanen, fick se den vackra historien om hur den blyga småstadstjejen Bliss blir roller derbydominanten Babe Ruthless. De blev frälsta.
– Vi var galna när vi gick hem, vi dansade på gatorna. Vi hade aldrig sett något liknande, något så fantastiskt.
Sedan hände … inte så mycket. Kristina jobbade vidare. Några månader senare träffade hon Salli igen.
– Hon hade startat upp Crime City Rollers nere i Malmö, och undrade varför jag inte också hade börjat med roller derby. Allt fanns ju för mig i Stockholm!
Kristina gick till en träning med Stockholm Roller derby. Hon hade fått sina första rullskridskor när hon var sju, hade åkt mycket inlines och brukade numera ägna vintrarna åt snowboard. Åkförmågan fanns där.
– Jag kände direkt att roller derby var min grej.
Dels själva den snabba, hårda sporten. Dels gemenskapen.
– Vi brukade träna på helgerna, och det var alltid självklart att gå och ta en öl efteråt. För mig som var nyinflyttad betydde det mycket.

När Kristina hade tränat i fyra månader var det dags för Stockholm Roller Derbys första match. Någonsin. I oktober 2010 åkte man till Helsingfors.Och fick stryk. Två veckor senare föll Stockholm igen, mot Hamburg Harbor Girls.
– Jag kunde knappt reglerna då, jag var mest bra på att skejta. Så det var väldigt frustrerande. Jag skrek på domaren rätt ofta.
Den första segern kom mot finska Kallio Rolling Rainbow. Hamburg besegrades också. Swede Hurt (alias Carolina Gabrielsson Berglöf) drog igång ett landslag. 34 spelare bjöds in till träningen. 20 fick åka till VM i Toronto. Kristina kom med.
Inför turneringen visste alla att USA skulle vinna. Andra var osäkrare på var de stod. Team Swedens urpremiär kördes den 1 december (163–30 mot Brasilien). De blågula föll mot Australien i kvartsfinalen, och slutade sexa efter en prestigeförlust mot Finland. USA slog Kanada med 336–30 i finalen.
– Det är klart att det var väldigt stor skillnad i nivå på spelarna. I USA finns det runt 1000 ligor, vi har två som är ute och tävlar. Men det var inspirerande att köra mot de bästa. Även om vi föll med nästan 200 poäng mot Kanada var det det bästa jag har gjort.
– När vi kom till arenan första dagen ringlade en jättelång kö runt hela byggnaden. Det var folk som skulle titta. Vi skulle spela. Det var sjukt. Efteråt kom en tjej fram till mig och sa att jag var hennes favorit-blocker. Väldigt häftigt.

VM ska återkomma, när är oklart. För Stockholm Roller Derby är målet att bli fullvärdiga medlemmar i det internationella förbundet WFTDA. För att visa sig värdiga möter man Londons starka B-lag efter Stuttgart. Malmöitiska Crime City Rollers – just nu högre rankat än Stockholm – har samma ambitioner. De två har kommit längst i Sverige. Ligor (klubbar) finns även i Luleå, Umeå, Uppsala, Visby, Västerås, Göteborg, Jönköping och Helsingborg. Men inte i Växjö.
Ljungbyutvandraren Kristina har långt kvar till ett definitivt tåstopp (du bromsar rullskridskorna så).
– Kanske blir det fem år till. Från början tyckte jag att det tog väldigt mycket tid. Jag undrade hur länge man skulle orka. Men man kan ju inte sluta nu, när allting håller på att hända. Det börjar komma upp i nivå, det börjar explodera i Europa. Då vill man vara med.
–Sedan är jag ganska bra på det. Då borde jag vara med.

• • •

Kristina Eriksson stänger av musiken på jobbet, tar lunchrast. Jag vill prata vidare. Om sporten. Som sägs vara så mycket mer än en sport. Frågan är vad. Alternativ? Feministisk?
– Det finns feminister inom roller derby. Det finns både höger och vänster, men kanske övervägande vänster, och det finns sporttjejer som inte alls är politiska. Det finns alla åldrar och en massa olika yrken – sjuksköterskor, lärare, spelutvecklare och så vidare. Det är inte en homogen grupp. Det enda man kan säga är att alla verkar ha bra musiksmak … Det är inte så mycket schlager inom roller derby.
Kristina är aningen trött på att sporten alltid ska utmålas som annorlunda.
– Jag har aldrig varit med i någon annan lagidrott. Men här gör vi allting själva, det finns ingen stor organisation bakom. Vi har fundraising-fester, och de kanske drar sig lite mer åt punkhållet. Sedan finns det en slags lag inom roller derby, att du tar hand om det gästande laget. Du får resa långt, får lägga privata pengar, men du lär också känna folk i hela världen.
– Annars är väl inte roller derby så … I början var det mycket en subkultur, där man hade en viss typ av kläder. Färgglada shorts och knästrumpor. Nu är det mer vanliga träningskläder, bara på matcherna är det lite mer uppklätt.

Namnen är också speciella?
– Det finns en diskussion om det. Många säger att om vi inte kör under egna namn kommer vi aldrig att ses som en seriös sport. Då kommer vi aldrig med på OS. Och andra tycker att vi inte behöver vara som alla andra, att namnen är en rolig grej och en del av historien.
– Personligen bryr jag mig inte om mitt roller derby-namn. Men vissa går in i en karaktär, namnet gör att de vågar göra helt andra saker. Jag har nog alltid varit ganska tuff ändå, oavsett vilken sport jag hållit på med.
Du har inga problem med att roller derby blir en ”vanlig” idrott?
– Nej. I början var det mer en kul grej – ”vad är det här för störd sport?”. Jag träffade så många fina människor. Det sociala har mer och mer försvunnit, även om jag fortfarande träffar vänner härifrån. Nu vill jag fokusera på sporten.
Tror du att män börjar spela i framtiden?
– Det finns redan många ligor i USA. Jag tror det kommer, men att det kommer ta tid.
Varför tror du tjejerna fastnade först?
– Jag tror att det har med ideal att göra. Roller derby tilltalar nog tjejer,eftersom det är rullskridskor, lite old school. Något som är typiskt är att man är väldigt frälst i början. Jag tror det är för att det inte finns så många riktigt fysiska tjejidrotter.

Är det många skador?
– Det är inte så farligt. Det mesta går snabbt över.Jag har bara råkat ut för en riktig skada, på ledbandet. Då kunde jag inte gå på en vecka.
– Vi har en hall of fame på vår Facebook-sida, där folk laddar upp bilder på blåmärken. Men vi är väldigt noga med att folk inte får tackla förrän de är stabila. Det handlar mycket om säkerhet. Och du kan inte åka runt och vara rädd. Då blir du skadad.
Tror du att roller derby kommer fortsätta att växa?
– Det är svårt att se någon annan utveckling, eftersom det hela tiden poppar upp fler och fler lag. Jag hoppas verkligen att det kommer att ses som en seriös sport. Även om den är lite roligare än andra.

Ur Smålandsposten den 19 januari 2012.