Märkligast var kanske tystnaden.
Jag stod på innergården på Tuol Sleng, gymnasieskolan som förvandlades till ett fruktat fängelse under Röda khmerernas skräckvälde i Kambodja 1975–79. Jag stod mitt inne i det lätt kaotiska Phnom Penh, och ändå var det som om larmet från gatorna (och grusvägarna) utanför inte trängde in. Den stekande solen till trots stod jag i ett av historiens mörkaste hörn.
På bilderna från de inledande förhören i februari ser Kaing Guek Eav ut som en åldrad mattelärare. Egentligen precis vad han är. Men under Röda khmerernas fyra år vid makten var 66-åringen i den blå skjortan chef för fängelse S21 – Tuol Sleng. Nu åtalas han till slut för brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser.
När Pol Pots styrkor intog huvudstaden i april 1975 drevs befolkningen ut på landet. De som inte fick följa med på vansinnesvandringarna, de som ansågs ha varit lojala mot den tidigare regimen, hamnade på Tuol Sleng.
Jag kom dit för några år sedan, till det som sjukt nog är Phnom Penhs stora turistattraktion. En skylt berättade att 20 000 människor fängslats där. Sju överlevde.
Rummen var intakta sedan 1979. I den första byggnaden kala salar, med en järnsäng mitt på golvet. På väggen ett gulnat foto av en torterad människospillra i samma säng.
I nästa byggnad trånga, mörka celler. I en tredje rostiga tortyrredskap och fotografier. Fångvaktarna fotograferade sina offer noggrant, jag räknade till över tusen bilder. Män och kvinnor, gamla och unga, stirrar i kameran. Några trotsigt. Många skräckslaget.
Och så i det sista rummet, ett skåp fullt av dödsskallar. Som väntar på en vettig begravning. Väntar på rättvisa.
De är inte ensamma.
När de inledande förhören med Kaing Guek Eav – mer känd som Duch – hölls i februari stod Vanh Nath utanför. Han var en av de få som överlevde Tuol Sleng, eftersom fångvaktarna upptäckte att han kunde måla och satte honom på att göra porträtt av Pol Pot.
– Jag har väntat på den här dagen i 30 år, sa Vanh Nath till Phnom Penh Post.
Ja, det tog tid innan Kambodjas nuvarande, lagom demokratiska regering och FN kom överens om hur domstolen skulle organiseras. Men efter år av förhandlingar och bakslag är den i alla fall på plats i Phnom Penh. Förutom Kaing Guek Eav kommer fyra andra ledande röda khmerer att ställas inför rätta. Andremannen Nuon Chea, utrikesministern Ieng Sary, statschefen Khieu Samphan och hans fru, socialministern Ieng Thirith. De riskerar livstids fängelse.
Livstider som ändå lider mot sitt slut i många fall. Den ytterst ansvarige för folkmordet, Pol Pot, avled redan 1998. Då var ”Broder nummer ett” placerad i husarrest av den lilla återstoden av sin egen armé.
Och de som överlevde tortyren, svälten och slagen med elkablar på Tuol Sleng belönades med en enkel resa på ett lastbilsflak till byn Choueng Ek. Här, på ett grönt och lummigt fält söder om Phnom Penh, slogs de ihjäl (Röda khmererna ville spara på ammunition) med gevärskolvar och spadar och dumpades i redan grävda massgravar. 8 985 människor dog på ”The Killing Fields” berättade en skylt.
Kanske var siluetten av Phnom Penh där bortom fälten det sista de såg. Men här var det bara tyst, förutom barnen på skolutflykt som sprang och busade runt en grav där ”166 offer utan huvuden” vilade.
Ur Smålandsposten den 30 mars 2009.