16-lagsallsvenskan kan vara historia 2017.
Då är det dags för serien att bli vuxen, att fylla 18.

Utetermometern tycktes dopad, rusade till 18 grader. Den varmaste Stockholmsdagen sedan 1756. Inne på tv:n återvände cupfotbollen till mer normala blodvärden. Dagen efter att 41 063 besökt en gruppspelsmatch såg jag 2000-talet trängas kring Olympiafältets plan 10. Mot Halmstad flaxkryssade Helsingborg sig vidare till kvartsfinal.
Det var den tid på året när du aldrig riktigt vet vad du ska få. Sol eller snöslask? Ett premiärredo favoritlag eller oroande oorganisation? Samtidigt visste vi fotbollsfolk exakt vad som väntade så här års. Väntan. Väntan.

I dag står det den 9 mars i almanackan, på Livescoren står det match i danska Superligaen. I Sverige får vi nöja oss med Svtplay-lottning av cupen. Allsvenskan är ännu nästan fyra veckor borta. Fyra f-ing veckor. De allsvenska tränarna har fortfarande nästan månaden på sig att hitta ett funktionellt spelsystem. Vi andra får slå ihjäl tiden med att hitta rätt seriesystem. Ett system som fyller ut almanackan.
För det är så här, en gång för alla: Vi har inte råd att låta den svenska seriesäsongen ligga i träda hela mars, lika lite som vi kan lägga den på is redan i början av november. Inte om vi någonsin ska kunna avancera på den där Uefa-rankingen det blivit mode att referera till. Inte om vi ska lyfta den här stackars serien vi älskar så. Då behöver klubbarna matcher. Spelarna behöver matcher. Publiken behöver matcher. Seriematcher.
Fler och fler inser det. I den tidigare så diskussionsfientliga svenska fotbollsfamiljen har det börjat pratas förändring, seriesystemets utformning debatteras faktiskt. I februari offentliggjordes tre slutförslag, som representantskapet ska besluta om i november. Det blir tolv, 16 eller 18 lag i Allsvenskan från och med 2017.

Storklubbarna förespråkar dussinspåret, som har den stora fördelen att skulle ge fler matcher mellan nyss nämnda lag. Mindre stora fördelar är den geografiska utarmningen (Norrland skulle i dagsläget bli helt utan allsvensk fotboll), den ekonomiska smällen (Hammarby skulle antagligen också hamnat utanför) och obalansen i antalet hemma/bortamatcher (den skulle kunna avhjälpas hjälpligt genom att spelordningen för de elva sista omgångarna inte spikades förrän de 22 första avverkats). Det skulle också bli en svårsåld pr-nöt att knäcka, när den folkliga fotbollen skulle sälja in tolvlagsserien samtidigt som den elitistiska ishockeyn utökat till 14.
Nä, den folkliga fotbollens folk är traditionalister. Tråkigt ibland. Ofta skönt. Personligen kan jag tycka att 16 allsvenska lag är alldeles lagom. Bra geografisk spridning, lugn för mellanklubbarnas talangplantor att växa utan nedflyttningsstress. Men 30 omgångar är samtidigt för få. Personligen skulle jag nog förespråka en kort mästerskapsserie, med fyra eller sex lag, efter Allsvenskan (självklart skulle alla seriepoäng hänga med dit). Men möjligheterna till att sådant förslag skulle få förankring vore mindre än chanserna till en lugn säsong i Helsingborg.
Så för att få fler matcher måste antalet allsvenska lag antingen minskas eller ökas. Och vi har redan avfärdat tolvlagsalternativet. 14 lag – och 39 omgångar – funkar inte i praktiken. Då återstår endast 18 lag. 34 omgångar. I en jätterak, jättelång serie. En total kapitulation inför traditionalisterna. Och ändå något helt nytt.

Genast stiger nu invändningarna likt bengal-rök mot den vårblå himlen. 18 lag skulle urholka kvaliteten! Det skulle bli för många matcher!
På invändning a) svarar jag “nja”. Nej, ligan blir inte bättre – just nu – av att bli större. Bara roligare. Men: är det inte bättre att Malmö FF möter Ljungskile än att MFF möter … ingen alls?
På invändning b) svarar jag “nej”. Svensk fotboll präglas av en märkligt dubbel självbild – å ena sidan gnäller vi alltid om seriens undermåliga kvalitet, å andra sidan viftar vi avvärjande varje gång förbättringar föreslås. Vårt klimat omöjliggör spel under nästan tre månader av året, då måste vi försöka utnyttja övriga nio till max. Klubbarna behöver det, spelarna behöver. Publiken behöver det. Det må ha varit kyligt sist allsvensk marsfotboll testades (2010), men vi skulle vänja oss. Inte minst visar 41 063 på Friends det. Kanske visar 2 033 på Olympiafältet det ännu tydligare. Det går (jag har testat) att planera in cupen och 34 serieomgångar i år. Och ändå få plats för den där extra viloveckan inför U21-EM som Håkan Ericson saknade. Säsongsstart 15 mars. Slut 22 november.
Samtidigt, på ett eventuellt utökningsbeslut fästs några brasklappar. 18-lagsserien kräver 18 lag som upplevs allsvenska. Spel i mars kräver anläggningar för mars. Men det är inte rymdforskning, och kostar inga utomjordiska summor. Ge det två år. Var tydliga med kraven, ge dispens i början. Klarar en klubb ändå inte arenakraven får den faktiskt hålla sig i Superettan. Förhoppningsvis ska det aldrig gå så långt.
Brasklapp två talar om nödvändigheten av täta toppmatcher. Förhoppningsvis löser en vässad cupmodell en del där (se nedan). För att öka antalet betydelsefulla höstmatcher borde även Europa-kval införas. Låt lag 3–6 i allsvenskan spela en cupturnering om den sista Europaplatsen. Semifinaler och final i en enda match, serieplaceringen avgör hemmaplan.

Jag skriver vidare på den här så länge, ritar vidare på vårt seriesystem. Om vi vänder blicken nedåt åker tre lag ur 18-lagsallsvenskan. Det negativa kvalet engagerar sällan, skulle saknas av få. Från Superettan flyttas två lag upp, och de fyra därpå följande lagen får kvalfesta. Samma upplägg som Europa-kvalet.
Annars fortsätter det mesta som vanligt i andraligan. Men självklart utökas även den till 18 lag. När de allsvenska arenakraven höjs kan det vara läge att sänka desamma här, för att 36 lag ska ha (en hållbar) möjlighet att spela elitfotboll. En tydligare skillnad mellan serierna skulle ge än större anledning att dela upp dagens Svensk elitfotboll (SEF), i två organisationer. Två ligor.
Och därunder, i “icke-liga”-fotbollen, blir de två division 1-serierna kvar. Division 2 och 3 skulle jag vilja organisera regionalt – ett antal distrikt går samman, serieindelningen blir mindre slumpartad än i dag och berörda parter kan själva bestämma hur stora serierna ska vara. Men alla – även division 1 – bör släppa in elitklubbarnas U21-lag. Under reglerade former. För att ge talangerna ännu bättre matchning.

Så är vi nästan färdiga med seriesystemet 2.0. Svensk fotboll anno 2017. En punkt återstår. Den vi började vid, den som inleder säsongen. Cupen. Som sagt, upplägget är bra, men kan också behöva vridas till en aning. Jag skulle vilja se 64 lag från början – de 36 från eliten, 24 distriktsmästare och fyra wild cards. Två kvalomgångar under hösten. Ett vässat gruppspel i februari, med bara 16 lag (i fyra grupper). Åtta lag vidare till kvartsfinal. Dessutom: börja allsvenskan direkt efter gruppspelet, för att slippa hacket i tävlingsmatchande för allt för många lag.

Det hade blivit späckat. Det hade blivit kul. Det hade blivit bättre. Det hade blivit ännu hetare.

FAKTA/Så skulle det nya seriesystemet kunna se ut

  • Allsvenskan – 18 lag, 34 omgångar
    Lag 1 svenska mästare/till Champions League
    Lag 2 till Conference League
    Lag 3–6 till Conference League-kval
    Lag 16–18 åker ur
  • Superettan – 18 lag, 34 omgångar
    Lag 1–2 till Allsvenskan
    Lag 3–6 kvalar till Allsvenskan
    Lag 16–18 åker ur
  • Division 1 Södra – 16 lag, 30 omgångar
    Lag 1 till Superettan (och final om svenska amatörmästerskapet)
    Lag 2–3 kvalar till Superettan
    Lag 14 kvalar till Division 1
    Lag 15–16 åker ur
  • Division 1 Norra – 16 lag, 30 omgångar
    Lag 1 till Superettan (och final om svenska amatörmästerskapet)
    Lag 2–3 kvalar till Superettan
    Lag 13 kvalar till Division 1
    Lag 14–16 åker ur
  • Division 2 – fem regioner, sex serier:
    Sydsvenska
    (Skåne, Småland, Blekinge)
    Västsvenska (Göteborg, Västergötland, Halland, Bohuslän och Dalsland)
    Östsvenska (Stockholm, Uppland, Gotland)
    Mellansvenska (Örebro län, Värmland, Västmanland, Södermanland, Östergötland)
    Nordsvenska (Södra: Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Jämtland/Härjedalen. Norra: Västerbotten och Norrbotten)
    Sydsvenska, Västsvenska, Mellansvenska och Östsvenska har 14 eller 16 lag. Lag 1 till Division 1, lag 2 kvalar (även lag 3 i Västsvenska). Nordsvenska består av två 10-lagsserier (27 omgångar). Lag 1 spelar final om en Division 1-plats, lag 2 spelar förkval om att möta förloraren i final om den nordsvenska platsen i division 1-kvalet.
  • Division 3 – 15 serier:
    Skåne

    Småland
    (inklusive Blekinge), 2 serier
    Västergötland (inklusive Bohuslän och Dalsland)
    Halland
    Göteborg
    Värmland/Örebro Län
    Sörmland/Västmanland
    Östergötland
    Stockholm
    Uppland (inklusive Gotland)
    Uppsvenska (Dalarna, Gästrikland, Hälsingland)
    Mittsvenska (Medelpad, Jämtland/Härjedalen, Ångermanland)
    Västerbotten
    Norrbotten

Från den 9 mars 2015. Uppdaterad.