WOLVERHAMPTON. Egentligen skulle hela den här texten handla om Trinidad och Tobagos mittfältare Chris Birchall.
Det gör den inte.
I stället handlar den om ett gäng som vill göra det mesta av sin sommar i rampljuset.
Om du är en engelsk högermittfältare och vill spela VM finns det två alternativ.
Antingen heter du David Beckham.
Eller så gör du som Christopher Birchall.
Till vardags spelar 22-åringen för Port Vale i den engelska tredjeligan. Hans landslagskarriär tog sin början under League One-matchen mot Wrexham City. Walesarnas mittback Dennis Lawrence kom fram till Birchall vid ett spelavbrott.
– Stämmer det att du har Trini-blod i dig? frågade landslagsmannen från Trinidad och Tobago.
Det stämde. Birchalls mamma är född i ö-riket och därför var Chris, själv född och uppvuxen i engelska Stafford, kvalificerad att spela för The Soca Warriors.
Krigarna hade fått en hemsk start på slutkvalet till VM. Efter en poäng på de tre första matcherna – lågvattenmärket var 1–5 mot Guatemala i mars 2005 – tog Leo Beenhakker över i april. Birchall kom med i laget, som började vinna några matcher. I sista omgången gjorde anfallaren Stern John två mål när Mexiko besegrades med 2–1. Fjärdeplatsen, som gav playoffspel mot femman i Asienkvalet, var säkrad.
– Hela stället exploderade. Det var folk överallt och vi blev överfallna på planen, på gatan och på vårt hotell. Det var en galen natt, berättar Chris Birchall för engelska FourFourTwo.
Under kvalmatchen mot Bahrain exploderade Queen’s Park Oval i Port of Spain igen. I den 76:e minuten gjorde lagets ende vite spelare 1–1 med ett mäktigt långskott. Returen i Persiska viken vann Trinidad och Tobago med 1–0. Den 2,01 meter långe Lawrence nickade in målet på hörna.
Dwight Yorke, lagets ende storstjärna, lär ha gråtit i omklädningsrummet efteråt. 34-åringen från Tobago var med redan 1989, när The Soca Warriors bara behövde oavgjort mot USA för att gå till VM – men förlorade med 1–0.
– Jag har varit proffs i ungefär 17 säsonger vid det här laget, och vunnit ligor, FA-cupen och Champions League. Men att kvala in till VM… Man, det är helt enormt. Vi är bara ett pyttelitet land med en miljon invånare, bara en prick på kartan. Så jag skulle nog säga att det är mitt stoltaste ögonblick som fotbollsspelare, säger Yorke i FourFourTwo.
Sina bästa år hade Yorke i Manchester United. Numera finns han i Sydney FC. De flesta av landslagskamraterna spelar, precis som Chris Birchall, i oglamorösa brittiska klubbar.
– När vi lottades mot England trodde jag knappt att det var sant. Jag längtar så mycket efter den matchen att jag ibland måste påminna mig om att vi möter Sverige först, säger Birchall till Offside.
● ● ●
På Sportexpressen ser jag Trinidad och Tobago möta Island i London.
– 4–1 till Island, tippar Expressenreportern Mathias Lühr före matchen.
Sedan kör Trinidad över Island. Yorke gör båda målen och Birchall en okej insats på mitten.
Jag tänker att det kunde vara intressant att prata med Birchall när jag är i England. Det borde väl inte vara omöjligt. Mejlar Port Vale och får svaret att alla intervjuer måste bokas genom Birchalls agent, Alex Levack.
– Det kan bli svårt. Port Vales manager tycker att det har blivit lite för mycket intervjuer och sånt för Chris, att det stör hans koncentration. Är ni villiga att betala för en intervju? Inte? Det borde gå att ordna ändå, jag ska kolla, säger Levack när jag får tag på honom.
– Hur var det, var ni villiga att betala för intervjun? Nähä … Men jag ska slå Chris en signal. Jag ringer tillbaka senare i eftermiddag, säger han några veckor senare.
Ytterligare två veckor senare har Levack fortfarande inte hörts av. Han svarar inte längre i telefon.
Jag ger upp Chris Birchall och siktar in mig på Stern John, Socakrigarnas bäste målskytt genom tiderna. Efter en utlåning till Derby County är han nu tillbaka i Coventry City. Tjejen på klubbens pressavdelning lovar att prata med honom.
● ● ●
Mina äldre kollegor hade kallat Wolverhampton Wanderers–Coventry City en “klassisk Tipsextramatch”. Två lag från The Midlands (en gång i tiden fick SVT bara visa matcher från mellersta England) möts på The Molineux. Båda är redan avsågade från kvalet till Premier League.
Mittfältsdinosaurierna Paul Ince (Wolves) och Denis Wice (Coventry) bryr sig inte. “Denis the Menace” håller igen i en hel minut, sedan blir han varnad. Ince gör 1–0 på frisparken. Tjugo minuter senare sätter Colin Cameron 2–0.
Stern John tar det lugnare. I början av matchen springer han offside två gånger, efter det lunkar han mest omkring på Wolverhamptons planhalva.
En bedräglig lunk.
Plötsligt rycker han förbi en försvarare, men skjuter tätt utanför. I den 25:e minuten kommer en chansboll från Coventrys Marcus Hall. Stern John reagerar först, kommer upp högst och knoppar in sitt åttonde mål för säsongen.
Efter målet fortsätter John att ligga lågt. Han slår bara 21 passningar, 16 av dem till rätt adress. Coventry kvitterar och det klassiska Tipsextraregnet vräker ned sista kvarten. Stern John verkar mest gå runt och vänta på slutsignalen.
Då håller han på att avgöra. Wolvesmålvakten Stefan Postma tvingas till en snabb enhandsräddning, när en försvarare misslyckas med att fånga in trinidadianen.
● ● ●
Jag lyckas inte heller få tag på honom. Till slut når jag i alla fall en hjälpsam människa på Coventry Citys pressavdelning.
– Jag ska ge ditt nummer till Stern. Men det har varit väldigt många som velat prata med honom. Han vill koncentrera sig på de sista matcherna med Coventry. Vi får se om han har tid att ringa.
Det har han förstås inte. Så i ett sista försök att prata med en av spelarna som hotar Sverige ringer jag Wrexham City, numera i den engelska fjärdeligan.
Dennis Lawrence pratade med Expressen någon vecka tidigare:
– Det blir jättetufft. Men vi är inte i VM som något slags fotbollsversion av Cool runnings, du vet filmen om när Jamaica körde bob i vinter-OS. Vi tror att vi kan vinna VM, sa han då.
Jag får numret till agenten Mike Berry.
– Har du en budget? svarar en barsk Berry.
En budget?
– Ja, betalar ni för intervjun? Vi får tusen förfrågningar just nu.
Nää, vi betalar nog inte för intervjun…
– Då pratar vi inte heller.
Klick.
● ● ●
Men det finns faktiskt en Trinidadspelare som pratar. Helt gratis.
Mittbacken Nigel Henry är reserv i den VM-trupp Leo Beenhakker tog ut i april. Henry har spelat för Joe Public (topplag på Trinidad) och lag i USA, Kanada och Libanon. I våras var 30-åringen arbetslös, men hittade till slut en klubb: Kiruna FF i svenska division 1.
– Det här är kanske inte ligan jag egentligen skulle vilja spela i, men det är väl okej, säger globetrottern, på väg hem från kvällsträningen.
Den senaste av sina 13 landskamper gjorde Nigel Henry mot Guatemala 2005…
– Ska jag vara ärlig tror jag att det blir svårt att komma med till Tyskland. Coacherna har nog rätt klart för sig vilka spelare de vill ha. Dennis Lawrence är en bra mittback, även om han fortfarande kämpar för att komma dit han vill vara. Marvin Andrews från Glasgow Rangers är också en mycket bra spelare.
När du debuterade i landslaget 1997, trodde du då att ni någonsin skulle ta er till VM?
– Nej. Jag har visserligen varit borta från Trinidad rätt länge, men med tanke på hur fotbollen sköts där trodde jag inte det. Killar som jag, från the hood, måste leva på rå talang. Landslagsledningen ser bara dem som spelar i skollagen.
Hur skulle du beskriva Trinidads spelstil?
– För det mesta spelar vi lite grann som Brasilien. Vi kör inte med långbollar, vi gillar inte att jaga bollen.
Har ni någon chans mot Sverige?
– Det är fotboll, elva mot elva. Så allt kan hända. Helt realistiskt tror jag att vi har en rätt bra chans.
Fotnot: Soca är en dansant trinidadiansk musikstil.
Ur Smålandsposten den 6 maj 2006.