LOGROÑO. På två år hade han gått från Växjö HF till Champions League.
Då gick Philip Stenmalm vidare.
Kanske kostade det honom en plats i Vida Arena.
Lördagsfest i La Rioja. Läge för en fin årgång. Den främsta.
Mars i år, staden Logroños handbollsstolthet Naturhouse La Rioja spelade sin första slutspelsmatch någonsin i Champions League. I ett föränderligt handbolls-Europa, där flera spanska konkurrenter försvunnit i det ekonomiska moraset och pengarna flyttat österut. Gästerna Veszprém hade en ungersk storbank i ryggen, och svenske landslagsmannen Andreas Nilsson på bänken. Hemmalagets budgetbygge backades upp av provinsen La Rioja och ett lokalt bantningsmedelsföretag. Lagets svensk dög inte i Blågult.
Inte än. Philip Stenmalm visste att det här var en stor chans att visa dem. Mästarligan, den största klubbscenen. 3 000 fanatiska hemmafans som ljudkuliss. Men Veszprém drog ifrån de första tio minuterna. Värdarnas vänsternia tröttnade. Han vek inåt, fick bollen. Laddade.
Redan i skolan hade Philip märkt att det var något extra med högerarmen. Den kunde kasta. Liten boll på gympan, spjut på friidrottsträningen med IFK Växjö eller handboll spelade ingen roll. Martín Schmitt – reporter på lokaltidningen La Rioja – undrade hur snabbt skottet egentligen var? Snabbt! Boom! 3–6. Snabbt tillbaka.
Det skulle bli ytterligare tre Stenmalm-mål i matchen. Men Veszprém vann båda åttondelarna klart. Fiestan var över för den här gången. En vardag i radioskugga väntade åter.
• • •
Arbetet börjar kvart i fem på torsdagseftermiddagen. Spelarnas små vita bilar parkeras en efter en i den intensiva nordspanska aprilsolen. Utanför inomhusarenan Palacio de los Deportes de La Riojas står redan en sliten grön damcykel. Philip Stenmalm var tidig.
De senaste åren har han haft bråttom i karriären. Våren 2011 spelade han fortfarande för Växjö HF i division 2. Gick sista terminen på handbollsgymnasiet. Läraren, HF-tränaren och handbollsnestorn Per-Olof “Peppe” Jonsson ansåg honom vara en jättetalang, insåg att Philip skulle tjäna på mycket speltid i fjärdedivisionen. Själv vågade inte Philip vara lika övertygad om sin framtid, och sökte till juristprogrammet i Lund.
Men den hösten – efter bronset på U21-VM i Argentina – blev det Halmstad. Där Philip hade fått ett lärlingskontrakt med elitserielaget Drott (och ett vaktmästarjobb hos Riksbyggen). Efter ett inskolningsår hände något säsongen 2012/13. Han hade blivit starkare, spelade 60 minuter. Drott nådde SM-finalen. Philip blev rubrikernas man när han sköt Kristianstadmålvakten Herdeiro Lucau rakt i ögat. På segerbanketten fick Philip Lucaus telefonnummer av en journalist, men aldrig något svar när han försökte be om ursäkt. Fel nummer skulle det visa sig.
Inte heller i Halmstad stämde siffrorna. Klubben tappade pengar, spelare och placeringar hösten 2013. Champions League blev tufft. På Drott-lotten stod bland annat Naturhouse La Rioja. Dess tränare Jesús Javier González – artistnamn Jota – varnade för vänsternian. Han som utsetts till mest värdefulle spelare under sommarens U21-VM, där Sverige finalbesegrat Spanien. Nu gjorde Philip sammanlagt 19 mål på de två matcherna mot Naturhouse. Honom skulle de ha!
En del, däribland den svenske förbundskaptenen Staffan Olsson, misstänkte att 22-åringen flyttade för tidigt. Att det näst bästa laget i världens näst bästa handbollsliga var ett väl stort steg. Men Philip – 1,98 meter lång – hade tagit sådana förut. Han trodde inte han skulle komma längre i Sverige, och gillade den spanska handbollen. Klubbens ekonomi tycktes stabil, atmosfären familjär. Tillsammans med föräldrarna körde han ner möblerna i somras.
– Skulle det gå rent åt helvete har jag ju i alla fall fått lära mig spanska, resonerade han.
Nu, i april, bryter Jota spelövningen. Efter trekvarts videogenomgång av helgmotståndet följer en och en halv timmes träning. Jota instruerar Philip, som nickar. Han börjar förstå försvarstänket. Till slut.
– Det spanska försvarsspelet är väldigt annorlunda, speciellt i Logroño. I Sverige ligger man ganska lågt, litar mycket på målvakten. Här är det mer utspritt och handlar om att stressa motståndarna till misstag. I början fick jag mest spela anfall, för det var lite enklare, berättade Philip tidigare under dagen.
– Överhuvudtaget är det spanska spelet mindre fysiskt, mer taktiskt. Det handlar mer om att tänka. Framåt är det hur många kombinationer som helst. I början slängde jag bort en hel del bollar.
Efter 27 av 30 ligaomgångar står han på 60 mål. Slutade på 32 i Champions League (för Drott blev det 51).
– Jag tycker att jag kunde gjort några fler, kunde ha skjutit lite mer. Men i början vågar du inte lika mycket som när du är 100 procent trygg.
Det har varit ett läroår. Nytt land, nytt språk (skolspanskan har blivit flytande). Nya vänner, nya vanor. Philip trivs i sin trea, där påskgodiset står kvar under soffbordet. I stället blir det mycket pasta. Många café-kaffe. Till helgen kanske en tur till restauranggatan Calle del Laurel i gamla stan, där alla barer har sin egen special-pintxo (en slags nordspanska tapas) som äts på stående fot.
Men här – i den nybyggda delen av Logroño – handlar det mesta om handboll. Om att trampa bort till träningen på mormors gamla cykel. Ofta två gånger per dag. Jotas eviga videolektioner. Bussen till bortamatcherna varannan helg.
Händer inget sensationellt slutar Naturhouse La Rioja tvåa i Liga Asobal även i vår. Till Champions League-favoriten FC Barcelona är det långt. 48 mil på kartan. Tolv poäng i tabellen. Naturhouse var senast att besegra de redan klara mästarna i ligan – för två år sedan. Philip påminns om en annan Smp-intervju, 2008, när han inte ännu var ordinarie i Växjös A-lag. Då var kroaten Nikola Karabatíc förebilden, nu har Philips ställts mot Barça-idolen tre gånger.
Mycket har hänt. Studierna (“jag vill fortfarande plugga, men jag vet inte vad”) får vänta ett tag till.
– Jag har två år kvar på kontraktet här, och är jäkligt positiv till nästa säsong. Jag vet hur allting går till nu, är bekväm och kan tänka på bara handbollen. För det tog några månader att komma in i det sociala. Mår man bra spelar man bra.
• • •
Samma dag vi som vi träffas i Logroño börjar Växjö fira ett hockeyguld. I morgon är det handbollsfest i Vida Arena. EM-kval, Sverige–Slovenien. Philip Stenmalm är inte bjuden. Ett stort kliv kvar.
Han har gjort åtta A-kamper, men endast en med det “riktiga” landslaget. En turnering i Tyskland. Philip, som nästan aldrig varit skadad, stukade foten illa i premiären. Numera ingår han i den 28 man stora bruttotruppen. Men finns inte bland de 16 som samlas i Växjö. Båda de uttagna vänsterniorna spelar i elitserien.
När vi lämnar sportpalatset efter träningen förklarar Philip att han ser den här säsongen som en investering för framtiden. Att anpassningstiden kanske minskat hans landslagschanser för stunden.
– Klart att det hade varit fantastiskt kul att spela i Växjö. En dröm. Men man får hoppas att landslaget kommer tillbaka dit någon gång.
– Själv tycker man att man borde vara med, men det är ju inte det som betyder något. Annars tänker jag inte speciellt mycket på landslaget. Faktiskt.
Vad behöver du förbättra för att ta det sista steget?
– Framförallt måste jag spela både bakåt och framåt. Och spela bättre i Champions League. Jag tror inte förbundskaptenerna har så bra koll på spanska ligan, inte som de har på Bundesliga. Det är som Nicklas Grundsten (den förre Hammarbyspelaren hos ligatrean Granollers, Smp:s anm) sa – i Spanien hamnar du lätt i radioskugga. Du får visa vad du kan i Champions League i stället.
Tre röster om Philip Stenmalm
• Per-Olof “Peppe” Jonsson, hans tidigare tränare i Växjö HF:
“Det är en otroligt seriös och duktig kille, både på och utanför planen. Han har den här vinnarskallen vi alltid pratar om. Jag gav honom mycket speltid i A-laget, kanske för mycket tyckte vissa. Men Philip fick självförtroende av det. Och det är så viktigt att våga ta skottet, även om man missat de fem tidigare. Redan andra året var han så bra att han började bli punktad. Jag var bergsäker på att han skulle gå in i elitserien, men tyckte att han skulle gå färdigt gymnasiet först.”
• Staffan Olsson, förbundskapten:
“En oerhört intressant spelare, som är så nära landslagstruppen man kan komma. Självklart blev det tufft att flytta till Spanien så pass ung. Helt ärligt var jag lite tveksam, men jag har haft fel förr. Nu har jag sett honom ett antal gånger, och han har långsamt börjat komma in i det. Skottet är väldigt bra, och han är ganska snabb för sin storlek. Sedan handlar det lite om erfarenheten, att inte spela så ungt och naivt. Det är sådant han behöver slipa bort för att nå världstoppen.”
• Martín Schmitt, handbollsreporter på tidningen La Rioja:
“Den första halvan av ligan var svår för Philip. Jota är en väldigt taktisk tränare, hans system är svårt att lära sig. Dessutom pratar han inte ett ord engelska. Men nu går det mycket bättre för Philip. Många andra spelare har kommit hit som skyttekungar, och gjort ungefär lika många mål som Philip den här säsongen. Här sprids målskyttet ut på många. Och nästa säsong tror jag blir hans. För hans skott … – det är ingen annan som har det. Helt otroligt.”
Ur Smålandsposten den 28 april 2015.